Eunndsorten. Upsala. Invigningen af Upsala nya elementarläroverksbyggnad försiggick, berättar en referent till ,,Dagens Nyheter, såsom beramadt var, i Tisdags med mycken högtidlighet. Konungen och drottningen anlände med morgoneus bantåg. Erkebiskopen, landshöfdingen samt ett antal civila och militära myndigheter voro dem till mötes på perrongen. Sedan deras majestäter hos erkebiskopen intagit frukost, begåfvo de sig till skolhuset och inträdde i bönsalen, som var festligt och smakfullt smyckad med blommor. Omedelbart efter deras ankomst börjades högtidligheterna med afsjungande af en kantat, hvartill domprosten Toren författat texten och direktör Josephson komponerat musiken. Erkebiskopen höll sedan från katedern ett tal, i hvilket han skildrade Upsala stads betydelse i kulturhistoriskt hänseende; Upsala utgjorde, yttrade talaren, härutinnan sedan gamla tiden ,,metropolis populi suecani. Det nu efter två år och fem månaders arbete färdiga läroverl. shuset, till hvilket grundstenen lades den 8 April 1867, liknade talaren vid ,.en ung, frisk, till fest klädd husmoder, beredd att i sin öppna famn mottaga ungdomen. Sedan erkebiskopen uttalat sina egna och samhällets tacksägelser till konungen, som hedrat festen med sin närvaro, till regeringen och alla som bidragit till verkets fullbordande, sjöngos ytterligare verserna 1 och 2 af psalmen n:r 16 i svenska psalmboken. Efter sångens slut följde det egentliga invigningstalet, i hvilket erkebiskopen utvecklade och framhöll det nära sammanhanget mellan skola och kyrka, hvilkas skiljande från hvarandra, enligt den värde talarens äsigt, man måste anse som en dårskap... Talet slöts med en varm bön, i hvilken han nedkallade himmeleas välsignelse öfver det nya läroverket, detsammas lärare och lärjangar. Den serdeles vackra och anslående högtidligheten afslöts med afsjungande af verserna 6 och 7 af psalmen n:r 500. Sedan de kungliga personerna besett inrättningen, lemnades allmänheten tillfälle att bese lärohuset. Ett telegram till samma tidning på Tisdags afton tillägger: Efter slutad invigningsfest gjorde konungen och drottningen en promenad i staden, hvarefter konungen öfvervar underofficersskolans uppvisning på Polacksbacken, och drottningen besåg det nya sjukhuset. På Gillesalen gafs för dem, hvilka med erkebiskopen i spetsen medverkat till det nya skolhugets tillkomst, en subskriberad middag, hvartill jemväl konurgen och drottningen blifvit inbjudna. Middagen var serdeles festlig såväl i afseende på stämningen som de vidtagna arrangementerna. Landshöfdingen Hamilton föreslog skålar för de kungliga gästerna och för byggnadsstyrelsen. Konungen utbringade en skål för erkebiskop Reuterdahl, hvilken svarade med en skål för det nya äroverket jemte välönskan för dess framtida verklamhet. Domprosten Torsn håller aftonbön i det nya skolhuset, som är festligt ekläreradt. — Töreboda. Olyckskändelse. Från Töreboda skrifves den 29 Augusti: Bonden Johannes Gabrielssons i Riksberg dotter Serafia stod sistl. Onsdag på logen, sysselsatt med att häfva råg. Vid emottagandet af de stora rågkärfvarne, halkade ett löst bräde undan, och hon föll ned på loggoltvet från en höjd af fem alnar, hvarvid hon skadades så, att blod utgick från mun, näsa, öron och ögon, samt hjernan tog skada. Straxt satte hon sig dock upp, yttrande med sorgsen röst: ,,Gud hjelpe mig, tror jag inte att jag slog ihjel mig. Fadren, som var straxt utanför och hörde en tung kropp falla mot loggolfvet, skyndade straxt dit, och fann till sin förtviflan det vara hans enda dotter, som gjort detta olyckiiga fall. Flickan inbars genast, och all omsorg egnades henne af en efterskickad barnmorska, men hon hade för svårt träffats vid fallet och kunde icke räddas. Emot midnatten till i Fredags afled denna vackra och allmänt afhållna 16åriga flicka, som den 22 Augusti, 5 dagar före sin död, begick nattvarden för första gången. — Norrköping. Ett glädjande tidens tecken. Stockbolms yllefabriksaktiebolag har i dessa dagar i Norrköping engagerat cirka 30 korderojväfvare, som erhålla anställning vid nämnda bolags fabrik å Rejmersholm invid Stockholm. Det synes häraf,