ända från den ofvanför belägna Holländaregatan och företer redan i sitt yttre ett förfallet och ruskigt utseende. Inom detta näste funno de utskickade icke mindre än 26 lägenheter i det mest bedröfliga skick. Mycket små, osunda till ytterlighet och öfverfyllda af ohyra, utgjorde likväl dessa lägenheter, merendels bestående af ett rum hvardera, boningsrum för långt flere än utrymmet efter vanliga beräkningar kunde anses medgifva. Rummen äro numrerade såsom på ett hotell, och vi skola lemna uppgift om några af dem, på det att våra läsare sjelfva måtte kunna göra sig en föreställning om det elände, som här på ett ställe finnes sammanfördt. I rummet n:o 2 befanns en person liggande på golfvet och sex andra i eländiga britsar; i n:o 8 voro åtta personer liggande, af hvilka 5 hade sofplats å golfvet; i n:o 16 lågo 7 personer å golfvet; rummet n:o 19. som herbergerade 9 personer, är så litet, att en af de der inneboende nödgades sofva i sittande ställning; i n:o 25 bodde 8 personer, hvaraf balfva antalet hade sofplats å golfvet; — 4 af dessa olyckliga egde ej ringaste tillstymmelse af kläder på kroppen; rummet n:o 26 beboddes af 11 personer, af hvilka 5 lågo på golfvet, och n:o 27 af 13 personer, bland hvilka 9, de flesta nakna, hade sin plats på golfvet. Till fullständigande af denna sorgliga redogörelse hör, att bland de nakna funnos personer af båda könen och af alla åldrar, samt att ofta händer, att de olyckliga, för att kunna få sofva i fred för ohyra, måste lägga sig i förstugorna. Som flere af de i detta näste inhysta personer befunnits delaktiga i en mängd på sednare tiden begångna stölder, hafva ganska många blifvit häktade och andra äro dels misstänkta för stölder, dels stående under tilltal för lastbart lefverne. Bland de sistnämnda befinna sig en qvinna med sin 13-åriga dotter, hvilka båda förfallit till skörlefnad. Sedan polismakten nu med kraft tagit sig saken an, har förste stadsläkaren blifvit anmodad att å stället förrätta besigtning och derefter till poliskammaren inkomma med yttrande angående: beskaffenheten af ifrågavarande lägenheter, dels ock med förslag rörande det antal personer, som i må kunna tillåtas att sammanbo i hvar och en af desamma. A.B. tillägger: ,Det är emellertid märkligt, att en sådan härd för osundhet och moralisk pestsmitta så länge kunnat undgå sundhetsoch fattigvårdsmyndigheters, ordningsmäns och tillsyningsföreningars uppmärksamhet, tills den plötsligen upptäcktes af poliskonstaplar, som spana efter brottslingar. Utan tvifvel finnas på flere andra håll dylika kloaker, som behöfva rensas och som påkalla räddningsåtgärder, motiverade både af menniskokärlek och omsorg om samhällsordningen. — Sjelfmord. I Måndags afton kl. 9 — i 10 kom en helt ung karl in på ett s. k. nykterhetsvärdshus vid Regeringsgatan, der han för sig begärde och erhöll en kopp the. Sedan detta; blifvit framsatt åt honom, gick ban ut men kom straxt derpå åter och förtärde innehållet i koppen. Några minuter efter, då han försökte resa sig, föll han till golfvet och blef sanslös liggande. I En faltskär efterskickades och undersökte honom, men förklarade att ingenting vidare vore att göra, enär mannen intagit något häftigt dödande gift. För att få reda på karlens namn, undersöktes hans gömmor och påträffades dervid, bland annat, en papperslapp, på hvilken stod skrifvet: , Mitt namn är A. Svensson, silfverarbetare, bor 18 Fredsgatan, 4 trappor upp och med ledning af denna! uppgift blef den aflidnes broder underrättad om: tilldragelsen och tog hand om den döde. I Tisdags vid polisförhör upplyste brodren, att den atlidne, som ej var äldre än knappa 22 år, bott tillsammans med honom. På sednare tider hade han varit mindre ordentlig i sitt arbete och derföre haft knappa inkomster. På Måndagsaftonen kom han hem till bostaden samt gick fram till brodren, som låg, och tog atsked af denne, under förklarande att han ämnade fara ,,mycket långt bort, men hvarthän ville han ej uppgifva. Brodren försökte väl att hålla honom qvar och sprang efter honom i trappan, men kunde ej förmå honom att ända åter. Vid tillfället talte den nu afiidne Svensson om, att han ville dö och att tiderna voro så bekymmersamma. Omkring en timma derefter blef ban underrättad om brodrens död. Handlanden Ulrik Hellström, boende vid Stora Badstugugatan, afhände sig i Tisdags, klockan 6 på morgonen, lifvet genom hängning. Sjelfmordet utfördes i ett uthus, och hustrun var den, som först fann liket och fick det sorgliga bestyret att; nedskära mannen. Alla försök att återkalla honom till lifvet voro fruktlösa. Han efterlemnar, förutom hustrun, fyra barn. Ekonomiska bekymmer lära ha föranledt sjelfmordet. — Resande. I Dagens Nyheter läses: Hr Samuel B. Ruggles, som kommer att representera Förenta Staterna vid nästa internationela statistiska kongress i Haag, är för närvarande: stadd på resa i Sverige. Han afreste häromdagen från hufvudstaden till Trollhättan för att bese dess kanal och slussar. Hr Ruggles har förr varit ordförande i direktionen för offentliga byggnader i staten Newyork och byggde under den tiden de berömda slussarne vid Lockport i Erie-kanalen. Sedan längre tid tillbaka har han riktat sin uppmärksamhet på det internationella myntväsendet och liknande frågor. Under sin vistelse i hufvudstaden besökte han i amerikanska ministerns sällskap statistiska byrån och hade vid Ulriksdal ett längre samtal med konungen. — Ny råg har, berättar Dagens Nyh:r, de sednaste dagarne funnits torgförd från närgränsande socknar i temlig myckenhet, churu i allmänhet mycket grodd. Priserna vexlade, efter beskaffenhet, mellan 15, 17 och 18 rdr för tunna. Korn, hvete och hafre af årets skörd och af god beskaffenhet ha äfven i mindre poster funnits torgförda; det sistnämnda sädesslaget har betingat 11 rår för tunnan. — Kanotturisterna från England, hrr Huth och Povel, hvilka för kort tid sedan anlände till Stockholm genom Södertelge kanal i sina små farkoster, lemnade i Söndags hufvudstaden med skånska Svea på resa till Köpenhamn. De kunde icke nog loforda Stockholm och sitt vistande härstädes, det de förklarade vara bland de mest angenäma de beresta herrarne någonstädes erfarit. Endast två kanotfärder företogo de under sin härv. ro, den ena uppför strömmen under Norrbro uppåt Mälarens närmaste vikar, och den andra till engelske legationssekreterarens sommarbostad å Lidingön. (D. A.) — Räddning ur sjönöd. I N. D. A. läses: Sistlidne Lördags afton var fyrvaktaren F. A. L. Wernbohm vid Landsorts fyrinrättning, åtföljd af en gosse, i en fyrvaktaren tillhörig segelbåt på väg från Trosa till Landsort, då han klockan 8 under hård vestlig vind, derigenom att någonting sprungit och båten för ögonblicket ej lydde rodret, kastades emot ett litet öfvervattensskär. Båten kantrade och slogs genast i stycken, hvarvid Vernbohm och gossen kraflade sig upp på skäret, der de fattade tag i den från båten lösslitna spristången, hvilken sedermera blef dem ett medel till räddning. Som sjön ständigt gick öfver det lilla skäret, hade de svårt att hålla sig qvar, tilldess de upptäckte en smal bergsremna, i hvilken de nedstucko spristången och vid hvilken de sedan kunde hålla sig fast mot de öfversvallande vågorna. Hade vinden gått på SV, som alltid från hafvet medför svår sjö, hade båda varit ohjelpligen förlorade. På det lilla skäret ständigt öfverspolade af tillbragte de i nöd stadda hela nat2.