Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1869, sida 2

— Jag önskar ni ville göra det, sad jag suckande. — Ert kall är ett mödo samt, och jag inser icke hvarföre ni be höfver sträfva dermed längre. Jag ä mycket glad, att ni tagit er denna ledighet — Jag också; ty jag tror icke, att ja; skulle fått er tillbaka lätt utan den. — Akta er! Jag kan ännu slippa ei ur händerna. — Eh! hvad menar ui? Hur kan n stanna här sedan — sedan er elev ej me behöfver er? frågade d:r Bryant nervöst — Säkert tänker ni icke gifta er också: — Gifta mig! Nej, i sanning; men : händelse jag skaffade mig en annar plats . .. — Tänk icke derpå — nämn det icke afbröt han. — Om ni visste hur jag gladt mig åt att taga er tillbaka med mig till England, skulle ni icke ens hysa någon tanke derpå. Gartha, min kära, lila Gartha — jag har icke många år qvar att lefva, och jag vet icke hvad jag skall taga mig till, om ni ej vill tillbringa dem hos mig. Mera rörd af dessa ord än jag ville visa, tryckte jag hans hand, vände bort ansigtet och sade: — Godt, käre vän, vi vilja ej tala derom nu. Tids nog då detta bröllop är öfver. — Sannt — sannt. Låtom oss byta om ämne! Hvem är den der vackra flickan med svarta lockarne? Är hon fästmön? — Nej — hon är en kusin, tror jag, från Måcon. Jag har aldrig förr sett henne. Der borta står Marguerite, i en