UTRIKES, FRANKRIKE. I det tal, hvarmed Emil Ollivier son president öppnade generalrådet i Var departementet, förklarade han, det han m icke ansett sig böra vägra att af regerin gen mottaga presidiet i ett generalråd enär han blifvit meddelad, det regeringet framdeles ämnade låta generalråden sjelfv: välja sina presidenter, samt emedan ha öppet ville förklara, det han biträdde re geringens nya politik. Han fortfor sedai sålunda: .Hvad Turgot före revolutionen och Mirabeat efter densamma icke kunde utverka af Ludvig XVI; hvad Decazes och Martignac endast för et ögonblick utverkade af Ludvig XVIII och Karl X hvad hvarken Lamartine eller Tocqueville, elle Thiers, Odilon Barrot och Dufaure kunde förm? Ludvig Filip till, det ha de 116 utverkat af kej sarens vishet. I st. f. att med skickelsedigert mot. stånd svara på den allmänna meningens moderats fordringar, svarar kejsaren med vidtomfattande reformer och med denna intelligenta, frisinnade och modiga senatsconsulta, hvilken bestämmer om len radikalaste förändring, som någonsin någor regering frivilligt och i full kraft af sig sjelf fullgjort. Den oförsonliga oppositionen söker försvaga och bestrida densamma; men enär den på förhand örklarat sig vara oförsonlig, beröfvade detta parti ig allt förtroende, och det skall snart sjelft få isara sanningen i den profetia, som Mirabeau på in tid riktade till jakobinerna: , Man skall snart lifva utledsen vid dem, som aldrig äro tillfreds ned något. I. o. m. långt innan dessa hatets olitici, dessa hämndens theoretiker försvunnit rån skådeplatsen, skall nationen — så snart de constitutionella reformerna blifvit ärligt utförda — rkänna, att det tillkommer kejsaren den äran att afva varit den förste af suveränerna sedan 1789, om förstått att gifva efter för den allmänna meingens rättvisa fordringar. Han har gifvit efter len 24 November; han har gifvit efter den 19 januari; han har gifvit efter den 12 Juli. Hvaröre skulle man således önska en revolution? Staens ötverhufvud har gjort sitt verk; må vi börja årt! Må vi misstro den ande, som vill nedsätta lit, den oppositionslusta, som — efter ett yttrande f Guizot — är de folks klippa, hvilka aldrig elt och hållet förlorat, men ej heller fullkomligt gt friheten. I liberala, som icke skiljen friheten rån jemlikheten och ordningen; I, som med sundt örstånd bedömen sakernas verkliga ställning, vagen Eder icke till sömn, förenen Eder, mån I rganisera Er till motstånd! I ären de mest inelligenta, de kunnigaste, de hederligaste; varen j de likgiltigaste, de slappaste, de mest blaserale. I, som hafven rätt, varen lika passionerade om de, hvilka hatva orätt; handlen, handlen oafätligt; understödjen den nya politiken rundtomring Eder i municipalråden, i generalråden; låen icke vilseleda Eder genom några ofullkomlig