Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1869, sida 1

vitgil, CII H0P1lÅÖ 5 dLIVYGOTSQ UYÅ HAHGLISUUCKCT med mera. (13590). UTRIKES, FRANKRIKE. Det tal, hvarmed ordföranden i senatens konstitutionsutskott, Devienne, inledde uppläsningen af den reviderade senatsconsultan i senatens möte den 25 dennes, föreligger nu i den officiella texten. Det är ett omfattande och väl utarbetadt verk, som har ett dubbelt ändamål: å ena sidan att visa nödvändighet af omfattande liberala förändringar i författningen, men 4 den andra att varna emot alltför stor otålighet och skyndsamhet. hvilket lätt skulle kanna förderkra det lyckligt påbörjade verket. Den omständigheten, att begge dessa punkter blifvit framhållna med samma styrka, lemnar utan tvifvel en korrekt bild af den långt ifrån odelade sinnesstämning, som under förhandlingarne varit rådande i utskottet. Talet var väsendtligen af följande innehåll: ; ,Det första öfvervägande — yttrade Divienne — som framstår vid föreläggandet af senatsconsultan både i och utom Frankrike, är det, att senatens verksamhet såsom konstituerande församling ä ofta anlitas. Dessa ofta återkommande gar i vår grund: ag gifva åt våra politiska institutioner pregeln af en viss osäkerhet, likasom man ofta förebrått oss fransmän vår ostadighet, en förebråelse, som ej varit utan skada både f eget land och för våra grannars lugn, visar oss erfarenheten, att de nationer, som mera ftersträfva att respekt ra sina lagar, än att förändra desamma, äro de lycklig: saste och största. Det får medgifvas, att Frankrikes ställning för ögonblicket är utomordentlig, och att den nuvarande. rörelsen i våra författningslagar är den oundgängliga och logiska följden af de förhållanden och handelser, som föregingo kejsardömets grundläggande. Derefter följer en historisk öfverblick öfver förändringarne i konstitutionen från år 1552 till 1869. Författni 1 år 5 yttrade Devienne, var en nöd i gåcnde nödvändighet; det gifves gerna offra något af heten för att be a samhället mot förn. andet af de då timade oordnir garne, men den nya generationen delar ej denna uppfattning och dessa smärtsamma iutryck; det är derföre omöjligt att upprätthålla den förra författningen. Dertill kommer, att v orkan och täflingen mellan alla civilicerade nationer dagligen förökas, samt att hvarje folk vill hafva samma politiska fördelar, som dess grannar besitta: taloch pressfrihet, de offentliga makternas ansvarighet, kort sagdt: de sfriherer, hvilkas egande kan föranleda häftiga stormar, men som ingen vill afstå ifrån. Det är på civilisationens stora v som Frankrike i mer än ett afseende har kraf på att icke blifva sfverflygladt. Vi kunna alltså icke blifva stående, der vi äro; vår politiska uppgift för närvarande är tvertom att på ett lyckosamt sätt komma från vårt stillastående. Dåan största i som här hotar oss, är vår alltsor skyndt. I donna strid, likasom i kvarje annan, vilja vi segra genast vid för a anfallet. Då vi tagit nå steg, undra vi öf att vi ej kommit till målet. De, som tala om besin: ighet, blifva avsedda som mo he, och man betecknar dem genast me od smädenamn. Midtunder detta hastverk ifves itutioners knappast påbörjade väf; skola v att denva gång ästadkomma ett lyckligt res Denna fråga hoppas vara jakande, emär I fattningen förut alltid skett med den exekutiva m erli sen annu många, Som gå ine i förunder strid akten, men denna er hufvuado ot sjelit. kunna viss sätter Devienn hvilk sträfvanden skola så; men om historien it någon san skall den säga, att Napoleon 1II ar egen dri initiativet till den live erala rörelsen, icke biott utan yttre tv: genten ot ett betydligt me pätryc 5 af den ned l stunden he dlaste och inest storsinna AAA AA.nm