Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1869, sida 2

Ö...— — ————— af sin rival; hon tror sig spela ock på scenen; hon stiger upp, inspirerad af dödskrafterna och uppläser stycken ur Corneille. Sedan brister hennes styrka; hon igenkänner åter sim älskare; hon kämpar, o, hur ömkligt! med plågorna, som förtära henne och ropar högt efter ,,lif! .. lif! ... en dag, en timma, o, barmhertige Gud! — Är det möjligt att detta ej är verkligt? Ridån har gått ned. Den stora skådespelerskan, som nu tyvärr aldrig mer kan tjusa oss, har visat och åter visat sig, uppsamlat sina buketter och kransar från den blomsterströdda scenen och helsat sitt sista farväl till Lyons invånare. Applåderna fortfara långt efter det hon dragit sig tillbaka och äro ännu icke slut, då vi stiga upp för att lemna teatern. En efterpjes skall gifvas, men ingen af oss bryr sig om att invänta den. Hennes röst ljuder ännu i våra öron, våra pulsar slå ännu under inflytandet af en stark sinnesrörelse, och der finnes ingen ibland oss, om ioko mr Delahaye, som skulle vilja stanna qvar för att skingra detta intryck. Sålunda gå vi ned, ungefär i samma ördning som vi kommo, undantagandes endast att Marguerite och jag togo hvardera en af mr Hamels armar. Förstugan är så full, och herrarne träffa båda så många bekanta, att det dröjer länge innan vi komma så långt, som till stora trappan, och till och med då kunna vi endast gå ett steg i sender.