Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1869, sida 2

T UHasad Om val al T1KS0d4Agsman larer del -väl ligga i sakens natur, att ett valdistrikt g I representeras af män, som tillhöra, så att ti säga, det karakteriserande grundelementet -sinom detta samhälle, försåvidt deribland , finnas sådana personer, som derjemte föro må uppfylla en riksdagsmans åligganden. -Så kan man ej ogilla att en landtbruksg idkande kommun väljer företrädesvis en —-landtbrukare, hvilket dock, märk väl, altidrig må ske med den högre förmågans —tillbakasättande. Så är det naturligt, att rjen universitetsstad väljer en akademisk o slärare, att en sabriksstad väljer en sabri-kant, o. s. v. Så ligger det ock i sakens a natur, att ett handelsidkande samhälle ön-skar vara företrädesvis representeradt at -köpmän, särdeles då, såsom nu är fallet, 3 detta vigtiga samhällselement är inom a I riksförsamlingen mycket svagt representeI radt. -Iika litet som vi önska eller gilla nåelgra klassval, lika naturligt och riktigt finna vi emellertid, att vid den samfälta a rösträtten de olika förrättningarne inom -Istatens lif blifva representerade genom målsmän med speciella insigter rörande dessa värf. 1. Men någon ensidighet bör här aldrig sifrågakomma. Den insigtsiulle icke-köpmannen är en bättre representant äfven för handeln än mannen af facket, som saknar den allmänna bildning och de egenI skaper i öfrigt, som riksdagsmannakallet -I fordrar. Detsamma gäller ock om landt-I brukaren, handtverkaren, m. fl. Tillika må ej förbises, att huru förherrskande ett visst samhällselement må vara inom eft valdistrikt, så finnas äfven andra, som ej böra undanskjutas och hvilka ock hafva sanspråk på att ega målsmän inom en statsI representation. I Då Göteborgs samhälle nu har att åter välja riksdagsmän, torde de här angifna I synpunkterna ej böra lemnas obeaktade. Pet är det industriella lifvet och deraf företrädesvis handeln, som vid dessa val måste beaktas, naturligtvis med öppen rätt för hvarje framstående förmåga i öfrigt latt göra sig gällande. Det är bekant, att trenne af de sednast svalda riksdagsmännen icke äro i tillfälle att emottaga ett förnyadt förtroende af valmännen, derest det skulle komma dem till del. På ett annat rum i dagens blad läsas förklaringar i detta hänseende af i Göteborgs mångårige representant, den sinsigtsfulle och inflytelseegande riksdagsmannen rådman Björck, samt af hr grosshandlaren Julius Lindström, båda uppå skäl, som måste respekteras. Dertill kommer Handelstidningens utgifvare, hr Hedlund, som vill tillkännagifva sina skäl för afböjande af ett möjligt återval uppå valmötet nästa Måndag. De återstående riksdagsmännen äro grosshandlaren O. Wijk och rektor Winkrans, och då de uppfyllt sitt åliggande uppå ett sätt, som tillvunnit dem synnerlig aktning och ett rättvist anseende inom andra kammaren, antaga vi, att de komma att fortfarande åtnjuta valmännens förtroende. I Det återstår sålunda att finna trenne nya representanter för Göteborg, såvida icke de förhållanden, som manat hr Julius Lindström att nu draga sig tillbaka, kunna anses vara af den beskaffenhet, att de icke betinga hans afsägelse för ögonblicket, om han också kan blifva längre fram dertill nödsakad, i hvilket fall nytt val måste ske, hvilket väl icke vore någon alltför stor olägenhet. Derföre komma, såsom vi tro oss veta, många valmän, som endast i högsta nödfall vilja sakna den aktade representanten i andra kammaren, att gifva honom sina röster, trots hans nu afgifna förklaring. Här återstår i alla fall val af tvenne nya ledamöter, och det kan icke fördöljas att ju man befunnit och befinner sig i någon förlägenhet att finna personer, som med lämplighet för det vigtiga uppdraget förena böjelse och håg att emottaga detsamma. Flera personer, som blifvit man och man emellan nämnda, såsom grosshandlarne J. J. Dickson, A. W. Lewgren och F. Frisell, handlanden A. Kobb, sjökaptenen Strömberg, häradshöfdingen Berger, m. fl., hafva bestämdt förklarat, att de icke kunna emottaga ett förtroende, som komme att draga dem ifrån deras privata verksamhet. På det förestående valmötet bör man vinna bekräftelse på hvad i detta fall blifvit allmänt omtaladt. Föreståndaren för Chalmerska slöjdskolan, prof. E. v. Schoultz, ansågs vid förra riksdagsmannavalet åtrå att blifva kallad till representant och erhöll äfven ett icke ringa antal röster. Hr v. Schoultz anses hafva att påräkna många sympatier hos stadens handtverksidkande borgerskap, men lärer nu, enligt eget yttrande, icke kunna emottaga ett uppdrag, som skulle skilja honom under flera månader om året från den betydande läroanstalt, hvars ledning är honom anförtrodd och hvilken nu inträder i ett nytt stadium, som särskildt påkallar den sammanhållande och ledande kraftens närvaro. Den ende, som nu ifrar och arbetar med händer och fötter för att blifva vald, sedan hans lika ifriga arbete för samma mål vid förra riksdagen misslyckats, är lektorn i matematik vid härvarande högre elementarläroverk, hr F. T. Blomstrand. Hans långa sträfvan att inom detta sambälle bilda partisöndringar, hvarpå han arbetat inom alla de korporationer, hvaraf ban varit ledamot, vare sig inom stadsfullmäktige eller arbetareföreningen, eller på andra håll, har hittills rönt föga framgång. Det finnes naturligtvis alltid, inom alla kretsar, särdeles under tider af betryck, en eller annan missnöjd, och en man som uppletar och hopsamlar dessa elementer, borde kunna bilda sig ett parti. Att detta icke lyckats lektor B. har ej berott på bristande vilja eller skygghet i afseende å medlen. Att vilja åtaga sig ett besvärligt uppdrag är redan en förtjenst, när deraf följer en ökad pligt, att åt detta värf egna all sin kraft. För lektor B. talar äfven, att hans frånvaro från det läroverk, hvarest ban är anställd, skulle lända lärjungarne icke till mehn, utan till betydligt gagn, bvarjemte äfven på andra håll hans bortovaro visst ej skulle våra förenad med någon saknad. Men icke är det för Göteborg lektor B. bör blifva representant. Sta Jeng anceondoe måsta nomMligan mara hal — AQ— — — ——— CM AYYÅYH nt — —