Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1869, sida 2

UTRIKES. ÖSTERRIKE. En del ungerska tidningar ogilla grefv Beusts utrikespolitik och påstå, att de allmänna meningen der i landet sträng håller på ett vänskapligt förhållande ti Preussen. Mera betydelse än yttrandena dessa) tidningar torde böra tillerkänna det tal; som den ungerske delegations ledamoten Zsedönyi hållit i mötet den dennes. Zsedenyi (af en invandrad tys familj, hvilkens egentliga namn lärer var Pfannschmidt), som alltid blifvit betrak tad som absolutist och feodalist, anföl Beust med ungetär samma argumenter som de preussiska tidningarne, tadlad med bitterhet hans sträfvande efter ,at hålla Bismarck stången, och slutade mec att uppmana utrikesministern att icke blot erkänna Preussens supremati öfver Tysk land, utan t. o. m. att befrämja bildande af ,,ett enigt tyskt rike med uteslutande af Österrike. Zsedenyi står nemligen nationelt afseende på den ultra-magyariskt ståndpunkten, enligt hvilken ,,den ungerska stormakten har till uppgift att i ti dens längd draga till sig en god del a Vest-Österrike, under det några af de ty ska provinserna skulle lemnas som offe åt Preussen. Med långt mera moderatior uttalade sig Pulzky i samma möte. Har fordrade endast, att Österrike skulle afst: ifrån att föröka sitt inflytande i Tyskland men för öfrigt arbeta på att upprättbålls status quo både i öster och vester. Mo denna magyariska ståndpunkt uppträdde nära nog alla tyska delegerade — der polske ledamoten Ziemalkowski lutade mera till åe ungerska åsigterna, samt kombinerade af den ungerska och polska politiker en specifikt österrikisk politik — och gjorde framför allt gällande, att man ej kunde betrakta det nuvarande tillståndet i Tyskland såsom varaktigt, äfvensom att Österrike vore berättigadt att deltaga i den tyska nationens samtida utveckling, utan att likväl tillsvidare gå utöfver de skrankor, som genom Pragerfreden blifvit dragna. Af hela diskussionen i delegationerna framgick det tydligt, att ungrarne visserligen betraktade den tyska frågan med mera likgiltighet och köld än deras bröder i Vest-Österrike, men att ett bestämdt ogillande af Beusts politik endast uttalades af en enda medlem. Detta yttrande erhöll dock ökad betydelse derigenom, att nästan hela venstern mottog detsamma med jubel. Det får likväl härvid anmärkas, att venstern visserligen eftersträfvar ett förbund med Tyskland, men endast med ett ,, demokratiskt eller ,,pånyttfödt Tyskland, i hvilket afseende partiet ännu står på samma ståndpunkt som Kossuth år 1849. Bland de organer, som berömde 2sedenyis tal, var äfven den bekante oppositionschefen Iokvis nya tidning ,, Neuer freier Lloyd-, hvilken på tyska försvarar den ungerska oppositionens intressen. , Neue freie Presse påstår, att denna tid .g, likasom grefve Bethlens veckosk ift, ,, Wochenschrift, står i förbindelse med pressbyrån i Berlin. Angående , Wochenschiist påstår en korrespondent i Pesth till ,, Neue freie Presse, att den icke har en enda prenumerant i Ungern, utan att den uteslutande underhålles af preussiska regeringen och utdelas i massa och gratis till hvem, som vill läsa densamma. FRANKRIKE. I det radikala partiets läger råder stor förbittring mot Jules Favre och Picard, hvilka begge — som vi förut meddelat — 5ttrat sig välvilligt om amnestidekretet samt i det hela taget betett sig med en moderation, som ,,de oförsonliga äro nära att betrakta som ett förräderi mot den republikanska saken. Tidningen ,,Ouest i Angers söker visserligen att nedsätta betydelsen af det tal, som Jules Favre i denna stad hållit om amnestidekretet och förändringarne i författningen; men den allmänna meningen är likväl, att brytningen mellan det radikala partiet under GamDettas och den äldre oppositionen under Jules Favres och Thiers ledning icke längre kan döljas, samt att oenigheten skall få ny näring vid lagstiftande församlingens öppnande i Noveraber. De radikala hopPas nu att få sitt antal förökadt genom några af de namnkunnigaste landsförvista, hvilka väntas hem med anledning af ammestien. Så heter det, att Victor Hugo förklarat sig beredd att lemna sin landsflykt påkön Guernsey, om , nationens röstskulle uppmana honom att återvända till Paris, der en del radikala uppställt honom som kandidat för första valkretsen. Som bekant är, blef Gambetta vald i denna krets, men föredvog att öfvertaga mandatet för Marseille. Som bendidater för denna krets nämnas, utom Victor Hugo: Rochefort, Cantagrel, Terme och Lådtor, alla socialister. Rochefort lärer förklarår sig skola träda tillbaka, om Victor Hugo motåkat. uppmaningen att uppträda som kanidat. Angående den nye krigsministern skrifves från Paris den 23 dennes: : Generalerna Leboeuf, Castelnau, Colson och Fleury voro i går bjudna till kejsaren; det gällde. att. presentera Castelnau och Colson för den nye