Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1869, sida 3

Blandade ämnen. Sällsynta brunnsgäster. Från Harby i Kalmar län skrifves till tidningen , Kalmar: Tvenne uttrar, hvilka under någon utflygt från Harbyån råkat förirra sig uti en i närheten belägen brunn, tillhörig ett inhysestorp, ha väckt stor uppståndelse i trakten. Inhysesgumman, som på förmiddagen skulle hemta vatten ur brunnen, hörde ett fasligt ,rytande och väsen från djupet, under det spillrorna af det nedsänkta ämbaret flögo högt i sky. Som bekant ha uttrarne tänder å la Fenrisulfven. Naturligtvis trodde gumman att ,,bin var lös och skyndade derföre att påkalla hjelp från den närbelägna gästgifvaregården. Hon erhöll också sådan, i det gästgifvaren, väpnad med tvenne garfvaretänger, fångade bestarne samt instoppade dem i en säck. En båtsman, som skulle trampa på ,odjurssäcken, fick sina träskor splittrade. Djuren sändes till en erfaren jägare på Skeryd för inhemtande at hans bedömande, buruvida de skulle säljas lefvande eller döda. Man känner ännu ej det vetenskapliga utslag jägaren meddelat i saken, men tror att han föreslagit, det de vackra exemplaren skulle föräras till Kalmar elementarläroverks samlingar. Amerikansk fyndighet. Som kuriosum kan anföras, att en i Köpenhamn på enkedrotningens bal för de nygifta närvarande amerikansk tidningskorrespondent, d:r fil. juris Mac Lean, lemnade ett bevis på nordamerikansk snarfyndighet. Han hade nemligen den oturen att redan vid balens början tappa bort sin annonationsbok; men han förstod att hjelpa sig den förutan, i det han med blyerts gjorde nödiga anteckningar på sina långa och mycket styfva manchetter. En boxning hölls för helt kort tid sedan ånyo i England, hemlandet för dessa om ytterlig råhet vittnande scener. Denna gång kämpade en svart boxare, kallad Svarte Bob och nyligen anländ dit från Amerika, och en ung engelsman mot hvarandra. Svarte Bob hade utmanat en engelsk boxare vid namn John Travers, och hvardera af dem hade deponerat 100 pund sterling. På utsatt tid och ställe intann sig amerikanaren; men hans motståndare måtte sista ögonblicket ha blifvit ångerköpt, ty han höll sig undan, och den deponerade summan tillhörde alltså, enligt boxningsreglorna, Svarte Bob. Den församlade menniskomassan ville emellertid icke gå förlustig det väntade nöjet, utan fordrade att amerikanaren, som tycktes ega jättekratter, skulle slåss med en annan i stället. Han förklarade sig härtill villig. Två bekanta boxare, hvilka voro närvarande som åskådare, anmälde sig, men förklarade sig besegrade i samma ögonblick de fingo se negern; en tredje, Hatley töll vid fjerde anloppet blödande och sanslös till jorden. Mängden var ännu ej nöjd, Svarte Bob skulle besegras, det kunde ej hjelpas, och efter en kort stund sprang en ung man fram ur hopen och sade sig vilja våga försöket. Svarte Bob, som ansåg den djerfve engelsmannen för en pojke, ville ej boxas med honom, men folkets skrik och hot tvang honom slutligen dertill. — Godt — svarade Svarte Bob — men endast på det vilkoret, att man binder min ena arm fast på ryggen, eljest kan jag ej inlåta mig i någon strid med detta dibarn.