Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1869, sida 3

het just icke de respektablaste medel begagnades. En bland dessa agenter, skomakaregesällen Jöns Petter Fröjdendahl, som, utan anmälan, öppnat ett kommissionskontor i Haga, der han mot en viss afgift ,inskref hundratals tjenstesökande, blef inkallad till poliskammaren för att närmare göra reda för sig och upplysa huru det förhöll sig med de utlofvade tjensterna. Första gången målet förekom, Thorsdagen förliden vecka, infann sig äfven Fröjdendahl, och sökte göra troligt, att alla de inskritna personerna skulle få de tjenster som lofvats dem, hvarefter målet uppsköts för att invänta svar från generalkonsulatet i Hamburg på en skrifvelse från poliskammaren med omnämnande af förhållandet. Då målet i går åter förekom, infann sig åter icke Fröjdendahl och han hade icke heller funnit för godt att inställa sig genom ombud. Enligt hvad vid sessionen upplylystes hade han nemligen undandragit Sig allt viare obehag för sin verksamhet och med ångfartyg i går morse afrest till Tyskland, lemnande efter sig en talrik samling lurade arbetare, genom hvilkas lättrogenhet han emellertid fått en väl benöflig reskassa. Det väntade svaret från Hamburg hade ännu icke ankommit. Af de öfriga ,agenterna hafva de fleste likaedes spårlöst försvunnit och synes således detta skamlösa ocker på fattiga tjenares lättrogenhet vara stäfjad i sin början. Rådhusrätten. Inbrottsstöld. Tisdagen den 17 dennes föröfvades ett djerft inbrott hos fotografen W. Dahlöf, nwvarvid tjufven, sedan han medelst falska nyckar beredt sig inträde i ett rum, öppnade en chifinier och tillgrep omkring 100 rdr. För detta rott blef af åtskilliga skäl f. d. underlöjtnanten vid Gotlands nationalbeväring Carl Arvid Christian Hafvenström misstänkt. Då han några dasar derefter i Majorna anträffades och häktades if ett par poliskonstaplar, sökte han att kasta från sig en summa af omkring 43 rdr, hvilken emelertid tillvaratogs. Uppförd till vaktkontoret, ersände han att ha föröfvat inbrottet, och berättale angående sin förflutna lefnad, att han varit unlerlöjtnant vid ofvannämnde regemente, men blifit den 31 sistl. Juli ur rullorna utstruken, då van underlåtit att infinna sig vid regementets öfingar. På sednare tiden hade han lidit brist på let nödvändigaste och hade detta varit orsaken ill brottet. Vid stölden hade så tillgått, att han örst med en falsk nyckel öppnat dårren till den otografiska ateliern, hvarpå han med en korkkruf uppbrutit chiffoniern. Af hvad deri fanns örvaradt, tog han endast penningarne, hvilka utzzorde en summa af 105 rdr 35 öre, hvarpå han yckades utkomma utan att blifva upptäckt. Uner de påföljande dagarne förstörde han det meta deraf så att han vid häktandet endast hade var omkring 43 rdr. Denna bekännelse, hvilken afgifvits i ett förbeedande förhör intör polisinspektorn, förklarade tan emellertid vid det offentliga förhöret i polisammaren vara falsk och pästod att densamma lifvit honom aftvingad. Han hade icke begått ågot inbrott och hade endast påtagit sig stölden, medan polisinspektorn lofvat honom att saken inge nedläggas, ifall han gjorde ett sådant erkänande. Polisinspektorn vederlade emellertid detta åstående och förklarade att under sådant förhålande nytt förhör skulle ega rum. Hafvenström nedgaf derpå, att de penningar han vid häktninen innehade varit af de stulna penningarne, eburu an icke ville medgifva hvem tjufven varit. Mået remitterades härpå till rådhusrätten och återördes H. i cellfängelset. Då detsamma i går förekom vid rådhusrätten, ade emellertid H. ändrat sig, och erkände, att an verkligen föröfvat inbrottet och att han ej ervid haft någon medhjelpare. För anskaffande f H:s prestbetyg uppsköts den vidare ransakninen till nästa Thorsdag. —