Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1869, sida 3

(Insändt) Då redaktionen benäget tillåtit insändaren att uti Handelstidningen bemöta en till Göteborgsposten insänd uppsats, undertecknad J. A. O., afseende att genom användande af Renströmska fonden delvis betäcka stadens kommunalutskylder och Göteborgsposten för den 25 dennes ytterligare innehållit ett genmäle från J. A. O. i samma syfte och med bestridande af de åsigter ins:n anfört, synnerligast rörande rätta tolkningen af Renströmska testamentet, så anhåller ins:n att genom Handelstidningen ytterligare få upplysa J. A. O., att hinder för genomförande af hans förslag möter uti just samma paragraf af Renströmska testamentet han anfört fill stöd för sin mening; det heter nemligen uti 8 14 c., sedan förut uppräknats hvilka anstalter och inrättningar ur fonden kunna erhålla understöd: dock böra anslag i sistnämnda hänseende endast undantagsvis meddelas, emedan man med skäl kan vänta att stadens innevånare skola erkänna sin förbindelse att upprätthålla dylika anstalter, som en gång kommit till stånd och hvars tillfälliga bekof således böra på annat sätt afhjelpas. Huru J. A. O. med nämnda 5 till stöd vill förorda anslags utgående ur Renströmska fonden till folkskolans upprätthållande, är i sanning svårt att fatta. Visserligen kan enligt testamentet anslag ur fonden medgifvas för kostsammare anstalter till sundhetens och helsovårdens befordrande, men sådana utgifter äro icke af beskaffenhet, att de vanligen taga kommunalutskylderna i anspråk; de höra till undantagen, icke till regeln. När således insändaren påstått att J. A. O:s förslag i väsendtlig mån står i strid med testators förordnande, så synes af detta modifierade uttryck att han icke förbisett att testamentet för vissa fall tillåter anslags utgående ur fonden för nämnda ändamål, men utgifter af detta slag förekomma, såsom nämndes, endast undantagsvis. Att således, som J. A. O. åsyftar, för utgifter, hvartill kommunalutskylderna under vanliga förhållanden användas, söka vindicera stadens rätt till disposition öfver Renströmska fonden, är med testators andemening och ordalydelse alldeles oförenligt, hvarom den uppmärksamme granskaren lätteligen kan öfvertyga sig. Hvilkendera nu, antingen insändaren eller J. A. O. bör drabbas af beskyllningen att icke respektera testators vilja, derom må läsaren döma. Hvad J. A. O. i öfrigt ordat, eller att endast det fruktbara arbetet lifvar till omtanka och sjelfansträngning, så har han deruti alldeles rätt, men då insändaren vågat uppdraga en jemförelse mellan taxeringen härstädes och åtskilliga andra kommuner inom landet, så har han dermed velat ådagalägga att detta samhälle jemförelsevis icke är hårdt beskattadt, samt att ett fruktbart arbete icke med nödvändighet behöfver ega till förutsättning befrielse från fullgörandet af förbindelserna till kommunen. För öfrigt fasthåller insändaren sin åsigt, att ett periodiskt bidrag från fonden till lindring i kommunalutskylderna kan, då det sedermera undandrages, medföra ett menligt inflytande på samhällets utveckling, då man väl känner den ovilja hvarmed en befolkning åtager sig ökade bördor, hvilka naturligtvis blefve nödvändiga i samma stund bidraget upphörde.