Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1869, sida 3

för ett kabinett, hvars medlemmar äro ansvariga för lagstiftande kårerna, Bet enda ändringsförslag, som utskottet antagit, är af Boinvilliers, och detta förslag afser att gifva senaten rättighet att motsätta sig utfärdandet af en i lagstiftande församlingen antagen lag, och detta utan att motivera sitt beslut derom. I några få artiklar ha åtskilliga mindre förändringar skett. Den II art. går ut på, att senatens och lagstiftande församlingens konstitutionella förhållanden till kejsaren och statsrådet skola ordnas genom senatsbeslut, och deras arbetsordningar genom ett kejserligt dekret. Till arbetsordningen hör äfven återinförandet af adressen. Betänkandet kommer sannolikt att först i nästa vecka föreläggas senaten; följaktligen kunna senatorerna under mellantiden deltaga i förhandlingarne uti generalråden, hvilka den 23 dennes blefvo öppnade i hela Frankrike. Enligt en berättelse fran Paris sysselsatte sig senatens konstitutionsutskott den 23 dennes ånyo med Deviennes betänkande, hvilket lärer skola blifva tryckt och utdeladt till senatorerna under innevarande vecka, hvarefter förhandlingarne i sjelfva senaten skulle börja Tisdagen den 31 dennes. Man antager, att denna diskussion skall upptaga 6 å 8 möten; senaten skulle således kunna hatva slutat hela sitt arbete till den 15 September. SPANIEN. Ju mera man närmar sig tiden för cortes återöppnande, desto lifligare diskuteras frågan om konungavalet. Handelsståndet önskar i ännu högre grad än politici en snar lösning af denna fråga; ingen lider mera än detta stånd under det nuvarande ovisshetstillståndet, hvilket, om det under en längre tid skulle fortfara, snart kunde förstöra hela landets kredit. Hertigens af Montpensier anhängare söka, så vidt som möjligt, att göra situationen sig till nytta och uttala helt öppet, att förhållandena göra det nödvändigt att sätta hertigen på tronen. Den portugisiska kandidaturen är dock icke ännu uppgifven, och ett parti — som är litet, men deremot består af dugliga och inflytelserika män — arbetar ifrigt på att förena Spaniens och Portugals kronor på konung Luis hufvud. Carlisthöfdingen Polos band, som höll till i Toledo-bergen, har blifvit fördrifvet från sina positioner och sett sig nödsakadt att rycka ned på La Mancha-slätten, der det flera gånger blifvit slaget och omsider sprängdt. De frivilliga ha t. o. m. under alkalden Daimiels befäl tagit bandets anförare, Don Juan de Dios Polo (Cabreras svåger) till fånga. De carlistiska tidningarne försäkra, att om Polo blir skjuten, skall Cabrera oförtöfvadt ställa sig i spetsen för partiet. Äfven de under Galindo Rochers befäl samlade banden äro slagna; de förlorade 11 döda samt många sårade och fångar. I franska staden Bourges ha 120 af Don Carlos anhängare blifvit häktade. Några af dem voro uniformerade, de andras klädedrägt var i ett ömkligt skick. De berätta, att Don Carlos håller. sig dold hos en partichef i bergen uti Navarra. I sin bostad uti Paris har pretendenten lemnat efter sig en kammarherre och en adjutant för att representera sig och vaka öfver sina intressen i den franska : hufvudstaden. Öfver Newyork berättas från Cuba, att de dervarande frivilliga satt sig upp mot regeringen.