kunde åstadkommas med anledning af betäckningen för brandskadan i Gefle; efter någon diskussion blef beslutat, att önskan skulle till styrelsen framföras, om ej möjligtvis de från Linköping föreslagna terminer för dessa brandstodsafgifters erläggande skulle kunna antagas. — Småskolan, En handledning för dem; hvilka sysselsätta sig med den första barnaundervisningen i skolan. Af Fredrik Bandberg. F. G. Beijers förlag. Detta arbete, hvaraf förut spridda häften utkommit, har nu blifvit fullständigt afslutadt, utgörande alla häftena tillsamman en ganska dryg volym. Det är folkskole-inspektorn i Norrköping, doktor Fr. Sandberg (utnämnd rektor för folkskoleseminariet i Stockholm) som lagt detta betydliga arbete till de många föregående, hvarmed han riktat vårt lands pedagogiska litteratur. Såsom grundregel i hvarje småskola bör gälla, yttrar förf:n, att barnen icke hållas för många timmar om dagen i skolan, men att de härunder hafva en omvexlande och lämplig sysselsättning. Orimligheten att genast första dagarne i skolan ställa nybörjaren, sexåringen, flera timmar å rad framför en tabell, eller sätta en Abc-bok i handen på honom, med föreläggande att lära sig bokstäfverna, är så påfallande, att ingen tänkande lärare eller lärarinna (det är en obestridlig sanning, att, åtminstone i de flesta fall, undervisningen i småskolan bäst och lämpligast handhafves af lärarinnor) bör göra sig skyldig till ett slikt förfarande. Man har talat om den ,,nya metoden4 såsom motsats till ,,vexelundervisningsmetoden. Hr Sandbergs bok är en yttring af den förra. Här gäller det att i första rummet väcka till lif och utveckla barnets förståndsförmögenheter. Detta sker genom att för dess ögon framställa föremål ur lifvet, först de närmast liggande och sedermera de aflägsnare och främmande, i hvilket sednare fall ,bilderna spela en vigtig roll. Läraren väcker barnets uppmärksamhet på än det ena, än det andra af omgifvande föremål. Barnet uppmuntras genom frågor att noga iakttaga hvad det ser; ledes derefter till uppfattning af föremålets egenskaper, till särskiljande af likheter och olikheter och qvarhållande af det gemensamma. Så uppstår begreppsbildningen. Det aflägsnade föremålet beskrifves efter minnet, med tillhjelp af fantasien, som återkallar bilden af det en gång betraktade. — Här försiggår alltså, i detta första stadium, en förnuftig själsverksamhet, hvars följder snart framträda i barnens lifvade uppmärksamhet, vaknade vettgirighet samt skärpta iakttagelseoch omdömesförmåga. En förträfflig tankeöfning ligger i räkningen, dock icke efter den gamla metoden, då man gradvis uppsteg från uppnämning af långa tal till addition på tafla smed massor af siffror, o. s. v. Man rör sig, efter ,,den nya metoden, endast med enheterna, utförande inom denna begränsning alla fyra räknesätten, med anlitande af räkneramar eller uppritande af streck, samt med ständigt anförande af praktiska exempel. Här gäller alltså ej att såsom en utanlexa lära 243 2eä5, utan att, t. ex. 2 äpplen, lagda till en hög af 3 äpplen; göra 5 äpplen. Det konkreta först och det abstrakta derefter, icke tvertom. Först när barnets tankeförmåga blifvit så lifvad och öfvad kommer man till läsningen. Men denna börjas ej med sammanläggning af bokstäfver till ord, utan med ordens upplösning i deras enkla ljud, hvars tecken, bokstäfverna, efterhand inJläras, helst så att de på samma gång af barnet sjelft afbildas. Detta är skrif-läsemetoden. Kommer man så till berättelserna, t. ex. sur bibliska historien, så böra de framställas muntligen af läraren, för att af barnet fritt återgifvas. Härmed bevaras barnet från den tanklösa, mekaniska utanläsningen, som fordom följde den lika tanklösa innanläsningen i spåren. Rektor Sandbergs ofvan anmälda arbete gifver lärarinnan (eller läraren) en noggrann anvisning, huru barnet bör, i alla de här antydda utvecklingsstadierna, handledas från det enklaste till det svårare, med troget fasthållande af den grundsatsen, att läraren skall tala till barnen, vänligt och uppmuntrande, samt småningom framkalla utur deras egen eftertanke svaren på sina frågor. Arbetet fördelar sig i fyra afdelningar: Åskådningstankeoch talöfningar; räkneöfningar; skrifoch läseöfningar samt bibliska berättelser, hvilken uppställning synes oss vara fullt rationell. Det må dock ifrågasättas huruvida de bibliska berättelserna, särdeles den gamla tidens, här kunna anses lämpliga. Dock vilja vi ej tvista derom. Den konfessionella ståndpunkten fordrar väl ännu denna uppoffring af hvad som ur pedagogisk synpunkt måste anses vara rättare och riktigare. Förf:n angifver i sitt förord, att han rådfört sig med åtskilliga tyska författare, men hans arbete är dock, såvidt vi kunnat finna, sjelfständigt och lämpadt efter det svenska språket och den svenska skolans behof. Då småskolan nu utbreder sig alltmer i landet och då många af hennes lärarinnor icke haft tillfälle att genomgå den särskilda kurs, som denna första undervisning i så hög grad påkallar, anse vi det vara allt skäl, att antingen dessa lärare AAHAA Allan A. A agg