ordning. Afven denna sak fördes af honom genom alla instanserna, och slutades så, att han af Kongl. Maj:t dömdes att böta 66 rdr 32 sk. banko för ofredande af marknadsvakten och 13 rdr 16 Sk. samma mynt för brytande af vägafriden. Man finner af det anförda, att processväsendet hör till hr Jöns Pehrssons natur och gifvit hans karakter dess genomgående grunddrag, som icke ämma fullt öfverens med vanliga menniskors föreställning om hvad som höfves en ,uppriktig riksdagsmanom det är en fråga på dagordningen, huruvida embetsmän böra väljas till representanter, så är den frågan af ännu större vigt, om valkretsarne böra dertill utse sina bästa män, både i afseende på oförvitlighet i det enskilda lifvet samt en derigenom förvärfvad medborgerlig aktning, och på insigt och erfarenhet i offentliga ärenden, eller om den personliga redbarheten alldeles icke behöfver tagas i betraktande, utan endast ett visst mått af knipslughet och en obegränsad djerfhet att orera i alla ämnen, som man litet eller intet sköter om att begripa. Det vore en oursäktlig törnärmelse mot hela Sunnerbo härads vestra valkrets, om man skulle antaga, att hr Jöns Pehrsson i afseende på heder och rättskaffenhet i det enskilda och offentliga lifvet, äfvensom i afseende på kunskaper och erfarenhet i medborgerliga värf, är bättre förtjent än hvarje annan af distriktets talrika inbyggare att utmärkas genom det största af alla medborgerliga förtroenden. Men valmännens pligt att utse den värdigaste medborgaren, icke den oförskämdaste pratmakaren, synes icke ännu vara så klart insedd som det vore önskligt. Vi hafva sagt oss känna exempel på menigheter, som tilltrotf sig rätt att sända cessionanter, för att deras fordringsegare skulle utaf deras riksdagsarvode kunna utbekomma några få procent af sina fordringar. För ögonblicket må det vara nog, att sådana valmän veta sitt handlingssätt uppmärksammadt, och de landsortstidningar, som af nyfikenhet äflas att erfara hvilka de äro, torde lämpligast söka sin upplysning hos hr Jöns Pehrsson, hvilken till sin kammares protokoll förklarat, att han genom ,,den fria pressen skall tillkännagifva, hvilka han anser värdiga att omväljas, en förklaring, som ej skall blifva minst intressant att få mottaga i fråga om hans egen personVinsten för arbetare af arbetsinställningar. I Berlin egde för några veckor sedan en arbetsinställning rum bland mureriarbetarne, som slutade dermed att de måste återgå till sina arbeten utan att erhålla mera, än hvad som redan kort före arbetsinställningen erbjöds dem, nemligen en förhöjning af arbetslönen för 11 timmar från 25 sgr till 1 thlr. Berlinertidningen ,,Post, som tagit parti för muraremästarne, anmärker i anledning afarbetsinställningens upphörande: ,, Denna arbetsinställning har kostat mureriarbetarne: under första veckan för 6,000 arbetare 6 arbetsdagar å 25 sgr — 30,000 thlr; under andra veckan, då man redan erbjudit dem 1 tblr i dagspenning, för 6,000 arbetare 6 arbetsdagar å 1 thlr 2 36,000 thlr; under tredje veckan för 4,000 arbetare 6 arbetsdagar å 1 thlr —?24, 000 thlr, och under den sista veckan för 2,000 arbetare 6 arbetsdagar å 1 thlr 2 12,000 thlr; och alltså har denna misslyckade spekulation förorsakat arbetarne en kontant förlust af 102,000 thlr. Dessutom blifva nu, då den bästa årstiden är förbi, öfver 1,000 mureriarbetare alldeles brödlöse, emedan man skaffat sig arbetare från andra håll, så att de nu icke kunna erhålls arbete. Slutligen har det förra hjertliga förhållandet mellan mästare och arbetar lidit ett så djupt sår, att det från begge sidor behöfves det mest tillmötesgående beteende, för att hela det. — mm ww a