Bohuslänska skärgårdsbilder. VI. Besök å större egendomar. — Uddevalla och Gustafsberg. — Vargöns trämassefabrik. — Venersborg. Att Bohuslän, i ordets egentliga mening, ej är någon jordbruksidkande provins är nogsamt bekant, äfvensom att skogstillgången är så godt som ingen i de delar af länet, vi hittills betraktat. Ej heller Jordbruket står på den ståndpunkt, der det kunde befinna sig, derest allmogen ville följa med tiden och tillämpa nyare metoder för jordens odling och bearbetande. Pet närvarande förhållandet torde i ej ringa mål kunna tillskrifvas den omständigheten, att i de trakter, vi förut besökt, ej funnits några större egendomar, der egarne med goda föredömen kunnat föregå allmogeu. Hvad skogarne åter angår, så hade återstoden af det, som fanns qvar sedan fordomtima, fått stryka med, isynnerhet vid det sednaste ymniga sillfisket, i början af detta århundrade, då man högg ned allt, för att få bränsle till trankokningen. Å säteriet Gullmarsberg, der jag nu gästar hos den nuvarande arrendatorn, hi E. Gjers från Göteborg, ha vi tillfälle att se ett väl skött jordbruk samt ertara huru Bohuslän en gång sett ut, då de nu kala bergen voro bevuxna. Här genomvandrar man nemligen en icke oansenlig areal af bokoch björkskog, hvaraf den förra är serdeles vacker och erinrar om Skånes mångbesjungna bokskogar. Äfven åldriga och vördnadsbjudande ekar, hvaraf åtskila a a RR RR RR RA EA RI TEA VÄRD HTT 14, A ohK Fe ng Le SEBS Br ster