Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1869, sida 3

icke ens äro qvicka, för att slå an på par HAren, utan aning om att ett par sekle 1 senare, hans blinda beundrare skulle an vända ett mått af skarpsinnighet, sor kunde begagnas på bättre sätt, i afsig satt ådagalägga genom fraser fulla af my :stiskt dunkel, att dessa svulstigheter oc! plumpheter äro någonting öfversvinnelig j l Ä igenialiskt. Efter skildringen af Shakespeare följe den af en annan engelsk förf., som enlig Malmströms egen uppgift var på samme: sgång liberal och konservativ, sentimenta soch cynisk, frikostig och girig, despot grundsats och handling och ändå mer: populär än någon samtida, såsom fört beundrad lika mycket på krogarne som ssalongerna, sjelf ett offer för sin böjelse för de begge qvinnor, till hvilkas död har genom sin köld och hårdhet blef orsaken vi behöfva väl knappt tillägga, att det ä den namnkunnige förf. till ,, Klädeshandlarens bref och ,,Gullivers resor, som härmed åsyftas. Malmströms afhandling äl hufvudsakligen en apologi för denne utomordentligt rikt utrustade och under skilda perioder af sitt lif på olika sätt inflytelserike man, som blifvit angripen med lika skoningslös bitterhet och långt större orättvisa, än han sjelf ådagalade. För dem, som icke känna Swifts lefnadsförhållanden närmare, men i följd af bekantskapen med ett eller annat af hans arbeten eller på grund af hans historiska betydelse intressera sig för hans person, bör denna afhandling vara af betydligt intresse. Synnerlig uppmärksamhet förtjenar kommenteringen af ,,Gullivers resor. Föremålet för den tredje afhandlingen är Miguel de Cervantes, denne verldsberömde spanior, hvars ,,Don Quichotte väl skall läsas med beundran, så länge den europeiska kulturen sortlefver. Det ligger något djupt sorgligt i den lefnadsteckning förf. här lemnar oss, då den lär läsaren att älska Cervantes lika högt som han beundrar honom och på samma gång framställer de bittra motgångar, som ständigt drabbade honom, den fruktlösa kampen mot ekonomiskt betryck och dermed sammanhängande förödmjukelser, hvilken han under så många år måste underkasta sig, då dock allmänheten i hans fädernesland redan under hans lifstid med förtjusning läste ej blott den odödlige, Don Quichotte utan äfven många andra af hans fruktbara fantasis skapelser. Afhandlingen slutar med en redogörelse för denna ypperliga! romans innehåll om orsakerna till det oförminskade intresse, den väcker ännu, då dock den tendens, som ansetts ligga ill grund för densamma, för längesedan. förlorat all tillämplighetens betydelse. ö Inom en temligen trång ram har förf. velat lemna en teckning af Ludvig XII:s tidehvarf, hvilken naturligtvis måste förekomma knapphändig för den, som af den väntar en återspegling af denna märkvärdiga periods mest betydande företeelser. Också inskränker förf. sig till en karakeristik af denne konung, hans verldsåskådning och regeringsgrundsatser samt det nflytande han utöfvade på den litterära rets, som solade sig i den kungliga nålens strålar. Någon karakterisering af de ärskilta författarne och deras arbeten förecommer icke, och Corneille, som dock dog ; örst ett par decennier sedan Ludvig jelf attat spiran, blir icke ens omnämnd. Det orde knappt behöfva nämnas, att Malmtröms uppfattning af denne konung, som! lref sjelfafguderiet till vansinnets gräns ch som smittade sina undersåäter — ä sen de snillrikaste — med sina begrepp! m sin storhet, är den, som blifvit gängse, ! edan han stämts att osvara På häfdernas allshärjarting. Hvad förf. meddelar under titeln ,Jo-! ann Wolfgang von Göthe är liksom afandlingen om Swift att betrakta såsom n apologi. Den uppträder mot ,, denna försonliga bitterhet, hvarmed man nöddigt velat befria menskligheten från ördan af Göthes storhet. Underligt föreommer det oss, om en bitterhet af detta lag existerat, ty då borde väl också en ylik känsla varit verksam för att befria lenskligheten från andra storhetsbördor, lldenstund Göthe är blott en af de icke ÅA fåtaliga kolossala gestalter, som pryda i erldshistoriens pantheon. Oss förekom-t er det som skulle andra skäl än afund sl ch filisterartad småsinthet kunna tänkasj! isom skäl till antagonismen mot Göthe, t Nn ch af förs:s apologi för honom finner dan, att dessa skäl icke varit honom obeanta. Änklagelserna mot den store tyce skalden söker förf. att sucsessivt veerlägga och röjer dervid den fina upp-JI ttning, den säkra blick och det utbik-A ade skönhetssinne, som plägar framträdafl hans litteraturhistoriska skrister. Stunom tyckes det dock, som om han advo-f rade litet på fri hand för sin hjelte v. s. utan faktiskt stöd, t. ex. i fråga! n hans religiösa uppfattning och hans f igter i äktenskapsfrågan. Hvad serskilt s3 esa angår, så söker förf. vederlägga dejr utsatser derom, som man dragit ur åt-n illiga af Göthes lyriska dikter och ur Wahlvervandtschaften, men han har för-! sett, att ett par af Göthes dramatiska rbeten och ännu mera den omständighe-J. n, att när han lät viga sig med Chartte Vulpius, han redan aderton år sörut so Lr pe 1 I