Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1869, sida 2

äro de syner och ljud, som förkunna oss slutet på vår tröttsamma resa. Derefter öppnas dörren, konduktören knuffas åt sidan, en herre springer upp på fotsteget, och en ifrig röst utropar: — Välkomna — välkomna till Lyon! Jag har väntat er i tre timmar aldra minst. Ni måtte haft en förskräcklig resa från Villefranche! Vid ljudet af sin fästmans röst, ser Marguerite upp och småler matt, och mr Delahaye utbrister i en ström af beklagelser. — Ah, mon Dieu! ropar han med upplyftade händer. — Sådana vägar! sådana hästar! ett sådant åkdon! Mina nerver äro slitna i stycken, och hela min varelse är öm och styf. Hvilken tortyr denna dag varit, mr Hamel! — hvilken tortyr! På hvilket allt mr Hamel svarar med att gladt småle och peka på en hyrvagn, som kört upp tätt bredvid diligence-dörren. — Glömmen edra besvärligheter, amici, säger han, — och bereden eder på trefnad och soupå! Här är en vagn, som väntar för att föra er till eder bostad, der I skolen finna allt hvad trötta resande kunna önska! Och dermed lyfter han ömt ut Marguerite i sina armar och bär henne till det andra åkdonet — hjelper till att flytta de filtar och kappor, i hvilka vi varit insvepta — gifver madame sin arm, mig ett handslag, Pierrette en nick och ett femfrancs-stycke till konduktören — stänger vagnsdörren, hoppar upp bredvid kusken och befaller honom att köra. Så skramla vi åter framåt, gata upp och gata ned och öfver en bred stenbro till en kaj, omsilyen af träd. Derpå stannar vagnen;