min vackra Marguerite, och må denna nat vara dig förebudet till denna helsans gu domliga gåfva, som, af alla Gnds välsig. nelser, är den dyrbaraste och mest him melska! XXXUI. Vårt lif i Lyon. Vårt lif i Lyon förflöt mycket behagligt; vintern var sträng, men vacker, och Marguerites helsa förbättrades långsamt och säkert. För en nervös person kunde kanske ingen vistelseort varit bättre vald: och, för min del, kan jag icke fatta hvarföre resande skola förena sig i att klandra en så väl belägen och i många afseenden så präktigt anlagd stad som denna, hvilken fått sin plats emellan Saones och Rhönes vatten. Omringad af befästade och skogbeklädda höjder, prydd med kajer och broar, ståtligare än de i Paris, och njutande af ett herrligt läge, fylles denna beundransvärda tafla af en bakgrund af kullar och de snöbeklädda topparna af Savoyiska Alperna. Allting gjordes nu för att roa vår kära sjukling. Mr Hamel, som sjelf hyrt rum på Place des Terreaux, studerade hvarje hennes önskan, gissade nästan hvarje hennes tanke och var den ömmaste fästman. För att få vara i hennes närhet, öfvergaf han alla sina bekantskaper i Chalons och alla sina vanliga nöjen; endast aflägsnande sig en gång i veckan för att sköta sina presterliga pligter. Han förde tillochmed ett par hästar till Lyon, och då det blef en serdeles vacker förmiddag, öfvertalade han henne att åka ut med honom bland stadens förtjusande omgifningar. Dessa