in någon af oss hitintills hade haft orsak i ut misstänka. Men detta var idel gissvingar, och jag behöll dem för mig sjelf. Emöllertid blef hon svagare med hyarje g och mera svårmodig. Då ytterligare rton dagar förgått på detta sätt och d:r trandet erkände sig förvirrad, beslöts ombyte af lutt och omgifningar, och det arrangerades att vi alla, med undantag ar mr Alexander, skulle flytta till Lyonöfver vintern. Mr Hamel, som var halft utom sig af ängslan, reste förut för att beställa passande rum, och det uppgjordes, att vi å fjerde dagen efter hans afresa skulle ölja honom. En obeskriflig förvirring och brådska uppstodo, och tre dagar var vårt stilla hem på Montrocher i ett ordentligt beligringstillständ. Inpackning pågick beständigt, ingenting stod att finna på sin vanliga plats, ingenting gjordes på sin vanliga tid, alla voro hvarandra i vägen, och högar af nattoch kappsäckar blockerade alla korridorerna. Stackars : gick ur rum i rum som om hon varit från sina sinnen och ville gerna tagit med sig allt hvad huset innehöll till Lyon. Till ökandet af hennes bekymmer, hade vintern tidigt inbrutit, och hvarken hon eller Marguerite voro försedda med reskappor. I denna nöd afsändes jag till Chålons med carte blanche att köpa allt som behöfdes, och onkel Alexander, som skulle åt samma håll, samtyckte att köra för mig. Morgonen var bistert kall, och det hade frusit hårdt de sista trettiosex timmarna. Marken knarrade under hästens fötter, och de få, som vi körde förbi då och då, sågo blå och förfrusna ut. Min egen andedrägt utgick som en hvit ånga från