Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1869, sida 2

jag lagt mitt hufvud till hvila, stördes jag af synen -af detta ansigte och dess egna leende, ej heller somnade jag förrän sedan jag hört klockan slå tre. XXXI Kap. Czarinna-Kappan. Marguerites glada ögonblick voro endast flygtiga, och dagen i Chalons var blott ett ljust undantag. Föhande morgon fann henne mera nedslagen än någonsin. Hon klagade öfver hufrudvärk och matthet och vägrade lemna sitt rum, oaktadt sjelfve mr Hamel kom på eftermiddagen för att helsa på henne. Hon ville hvarken läsa eller arbeta eller gå ut och kunde knappast förmås att äta någonting alls. Hon förlorade allt intresse för sina vackra österländska saker, och då hon tycktes a hafva glömt det hemlighetsfulla miniaturporträttet, tog jag det sakta ur korgen och låste in det i min egen byrå, af fruktan att åsynen deraf på något sätt skulle kunna öka hennes närvarande nedslagenhet. Det var en besynnerlig sjukdom, en paroxysm af inre och fysisk svaghet, som loland tycktes afskakas temligen lätt, men ibland sänkte sig öfver henne som ett bärtäcke. För min del kände jag mig öfvertygad att det hvarken var mer eller mindre än en af de mångfaldiga utvecklinkarne af hysteri, och jag tviflade till och med, om den sorgliga händelse, som mam tillskref hennes lidanden, verkligen var den ursprungliga orsaken dertill. Hom hade alltid varit en ombytlig varelse, saanmansatt af löjen och tårar; och det syntes . möjligt, att den försätliga sjukdomen kunde legat förborgad i hennes system längre