Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1869, sida 2

han är fyrtio år; men han ser ej så gammal ut, oaktadt sina silfverlockar. Gör han det, mademoiselle? — IIm — jag vet icke. Kanske icke, chärie; men det är ej derom det nu är fråga. Mr Hamel, säger du, är fyrtio år gammal; och detta porträtt målades, antaga vi, för tjugo år sedan. Mr Hamel var då endast tjugo, och damen (att döma efter porträttet) kunde knappast varit mindre än trettiofem — kanske till och med några år äldre. Hon kunde således knappast varit hans moder; men — — Men en nära slägting, hans gudmor eller tant! inföll Marguerite ifrigt. — O, mademoiselle, kära, snälla, älskade mademoiselle, hur lycklig ni gjort mig! — Och hur olycklig du gjorde dig sjelf, petite! När skall du lära dig tänka, innan du hoppar öfver till slutsatser? Hon skrattade, evarade med en kyss och förklarade sig fullkomligt nöjd samt färdig att gå till sängs. Min brasa var nu nedbrunnen, det var öfver midnatt, och jag kände mig för trött att bedja henne stanna qvar. Derföre lade vi tillbaka skatterna i korgen, porträtt, skrin och allt, och satte den på sängen bredvid min egen. Derpå tog Marguerite god natt af mig. — Sof godt, mademoiselle, sade hon skälmaktigt, — och blif ei frestad att närma er det österländska poemet, ty då är jag öfvertygad, att ni skulle ligga vaken hela natten och beundra dessa vederstygg: liga kalifer Jag skakade på hufvudet, lofvade att icke mer röra hoken den natten och stängde skrattande dörren efter henne. Sedan började jag kläda af mig; men en