Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1869, sida 1

Ferula och Argons, m. fl. Dagens post. ÖSTERRIKE. Ett af de vigtigaste beslut, som den sösterrikisk-ungerska gemensamma delegationen under denna session tagit, är upphäfvandet af den s. k. militärgränsen med sdess egendomliga författning och privilegier. Nilitärgränsen, som till en längd af 227 mil sträcker sig från Moldau och Siebenbiirgen till Dalmatien och den istriska halfön, blef upprättad i slutet af 16:de århundradet dels såsom värn mot turkarne, som ständigt företogo ströftåg in på de österrikiska territorierna, dels som gränsvakt mot pesten, som på den tiden med vissa mellanrum från Orienten brukade utbreda sig först till Donauländerna och sedan till det öfriga Europa. Ursprungligen omfattade militårgränsen ifyen södre delen af Siebenbirgens; men denna del af gränsen blef upphäfd år 1851. Militärgränsen är i de flesta trakter uteslutande besatt med militärkolonier, hvilka ligga temligen spridda. Ett bestämdt antal Fölonier bildar ett regemente, hvars öfverste är den högsta militära och civila myndighet, hvars auditör är den högsta domstolen, hvars ingeniörkapten har hela koloniens byggnadsväsende under sig, o. s. v. En koloni består, som oftast, af några så familjer, men kan dock omfatta 100 vapenföra män, i fall hela slägten förblir boende på ett och samma ställe. Soldaterna (,,die Grenzer-) få hvar och en sitt stycke jord, af hvars produkter de kunna. lefva. Militärgränsen har kostat staten föga i kontanta penningar, och i krigstid kunnat uppställa 60,000 man. Hela militärgränsens befolkning uppgick år 1857 till 1,131,000 af blandad nationalitet, bland hvilka dock slaverna (serber och kroater) utgjorde den starkt öfvervägande delen. Denna egendomliga institution har nu, på grund af det nyare krigsväsendet, blifvit töråldrad. Koloiernas spridda belägenhet, den långsamhet, hvarmed ett regemente kan sättas i krigsfärdigt bruk och de många privilegier, som i5gränssoldaterna itnjuta, göra dem till en temligen obrukhar del af den nyorganiserade armen. Unler italienska kriget år 1859 uppställde militärgränsen blott 2 regementen i st. f. 60,000 man, och dessa kunde till på köpet endast användas ungefär som de ryska kosackerna, Dertill kommer, att militärgränsen omfatar flera hundra qvadratmil af den fruktbaraste jord, som nu ligger illa odlad. Purkarne ha för längesedan upphört att njaga skräck hos gränsboerna; man kan marare säga, att det är de kristna slavika besolkningarne i Bosnien, Serbien Moldau, o. s. v., som emellanåt infalla på srannarnes områden, visserligen icke i kigiska syften, utan för att stjäla får och vin, eller för att smuggla tobak och anIra varor in öfrer gränsen. Under de ednaste 30 åren har militärgränsen i verkligheten endast varit en tullkordong. De kroatiska medlemmarne af den ungerka delegationen i Wien ha först bringat . bane frågan om militärgränsens indraging eller yprorincialisering, och detta tar varit understödt at magyarerna. Man ar nu blifvit enig om, att upphäfvandet kall ske under en tid af 8 år; för närarande har man börjat med att indraga vå regementen, som utgöra den s. K. Varasdiner-gränsenoch militärstäderna engy och Sissek, hvilka på grund af sin elägenhet (den ena vid gränsen, den anra vid Draufloden) förträffligt lämpa sig Il handelsplatser. Största delen af miliirgränsen skall efterhand förenas med roatien och Ungern; endast angående e vestra distrikten kan det möjligen ännu ppstå strid mellan Ungern och Veststerrike. Det bör dock anmärkas, att en liberala pressen i Wien är mycket issnöjd med den af delegationernå anlona läsningan af PS oo —