dagens Första kammare m. m. R. N. G. Montgomery-Cederhjelm; i Westmanlands län: ledamoten af riksdagens Första kammare m. m., frih. W. F. Tersmeden; i Stora Kopparbergs län: landshöfdingen m: m. J. G. S. de Marc; i Gefleborgs län: grosshandlaren m. m. P. Muren; i Westernorrlands län: kontraktsprosten P. M. Klockhoff; i Jemtlands län: landshösdingen m. m. J. G. Asplund; i Westerbottens län: landshöfdingen m. m. E. V. Almquist; samt i Norrbottens län: landshöfdingen m. m. S. P. Bergman. — Tilldömd brandskadeersättning. I Af: tonbladet läses: I Mändags asdömde öfverståäthållareembetets kansli ett mål mellan ryske öfversten Julius Fedorovitsch von Akerman å ena samt försäkringsbolaget Skandia å andra sidan, angående af den förre fordrad brandskadeersättning. Utslaget var at följande lydelse: Af hvad i målet är förekommet är upplyst: att försäkringsaktiebolaget Skandia uti 21 artikeln af den i målet åberopade den 7 Juli 1860 utfärdade police, hvarigenom W. P. Ssokolow i Petersburg tillhörig lösegendom försäkrats mot brandskada till belopp af sextusen åtta hundra silfverrubel, utfäst sig att vid godtgörelse för lidna brandskador underkasta sig ryska lagar, rättsbruk och usancer; att, efter det brandskada timat, ryske öfversten Julius Feodorovitsch von Akerman, hvilken, enligt anteckning å policen, hos bolaget gjort anmälan derom att de brandförsäkrade föremålen blifvit af Ssokolow såsom pant till von Akerman öfverlemnade, mot bolaget framställt påståenden om utbekommande af brandskadeersättning; att kompromissrätten i S:t Petersburg, der bolaget, efter hvad upplyst blifvit, lemnats tillfälle att von Akermans påstående bemöta, i utslag den 12 April och 20 Maj 1865 resolverat att från bolaget Skandia skulle indritvas till förmån för von Akerman femtusen niohundra sextioåtta rubel med ränta, i förmågo af åberopade stadganden i ryska civillagen och 20 artikeln i försäkringsaftalet, från den 22 Oktober 1860 tills betalning följde; samt att S:t Petersburgs civildomstol, vid föredragning af öfversten von Akermans käromål emot bolaget Skandia angående brandskada och i betraktande deraf att direktörerne för bolaget Skandia försutit den i ryska civillagen föreskrifna tid af två år för anförande af klander mot utslaget i målet i följd hvaraf utslaget skulle bringas till verkställighet, dels genom utslag, som, enligt åtecknadt bevis, vunnit laga kraft, den 25 Oktober 1867 resolverat att det skulle för öfverste von Akerman tillkännagifvas att kompromiss-rättens förenämnda utslag, i hvad det honom anginge, kunde, på grund af åberopad författning, bringas till verkställighet genom att meddela honom exekutorial, som till honom komme att utgifvas, när han i rätten sig dertill anmälde, och dels den 16 November 1867 förordnat att utslaget eller såsom det äfven benämnes exekutorialet, som till von Akerman då utlemnades, skulle genom handräckning af vederbörande noggrannt verkställas; och som hvad försäkringsaktiebolaget Skandia emot det af öfversten von Akerman framställda kraf invändt icke är af beskaffenhet att förringa verkan af kompromiss-rättens och S:t Petersburgs civildomstols meddelade, af öfversten von Akerman i målet åberopade utslag, för såvidt afses beloppet af brandska leersättningen, finner öfverståthållareembetets kansli skäligt öfversten von Akermans talan på det sätt bifalla, att försäkringsaktiebolaget Skandia förpligtas att till öfversten von Alkerman, emot qvitto, genast utgifva dels fordrade brandskadeersättningen femtusen niohundra sextioåtta silfverrubel, antingen i nämnda myntslag eller i svenskt riksmynt efter den kurs, som vid betalningstiden härstädes högst gäller jemte fem procents årlig ränta derå från lagsökningsdagen den 5 innevarande månad tills betalning sker och dels tjugotem riksdaler riksmynt i ersättning för kostnaderna å målet, allt vid äfventyr af utmätning, dertill exckutionsbetjenterna Bergström och Nilsson hafva att, vid öfversten von Åkermans påfordran, i laga ordning meddela handräckning; hvaremot, beträffande öfversten von Akermans anspråk på utbekommande af ränta i vidsträcktare mån än ofvan omförmäles, öfverstäthällareembetets kansli anser frågan derom vara af tvistig beskaffenhet och icke kunna exekutive afgöras, utan må öfversten von Akerman sin talan i berörda hänseende vid domstol, som vederbör, efter stämning anbängiggöra och utföra, om han dertill finner sig befogad. — Våldsamheter af arbetare vid Persbergs grufvefält. I P.-T. läses sistl. Lördag: Till hr statsrådet och chefen för k. civildepartementet har från landshöfdingeembetet i Carlstad i dag med telegraf inkommit följande rapport: Efter anmälan af styrelsen för Persbergs grufvebolag, att våldsamheter och stenkastningar i förening med arbetsinställande föröfvats af den vid grufverältet anställda arbetspersonal, utgörande ett antal af 3till 400 personer, hade landshöfdinge-embetet under gårdagen, på grund at styrelsens tillika gjorda begäran, förordnat om en kommendering till stället af 50 man ur k. Vermlands regemente för ordningens upprätthållande. Efter i dag erhållen närmare kännedom om ifrågavarande oordningar, får landshöfdinge-embetet anmäla, att några våldsamheter af svårare art väl icke för närvarande äro att befara, men att militärstyrka likväl anses oundgängligen nödig för arbetarnes återförande till ordningen. Vidare anmälan med dagens post. — Stockholms induskri-lotteri. I Lördags kl. 10 f. m. började i Berns salon fjerde utlottningen i nu pågående serie och afslutades kl. 1 e. m. Hela salen, äfvensom gallerierna voro uppfylda af lottinnehafvare af begge könen, och följdes dragningen af många med spänd uppmärksamhet och lifligt interesse I strid med en närvarande landsortsbos åsigt,