———— ————————————————————————— tillställa en sullkomlig revolution i våra planer och vårt lefnadssätt. Madame talade om att hyra ett hus i Chalons eller Lyon för vintren; mr Hamel yrkade påskyndandet af hans giftermål; jag frikallades från mitt frivilliga sekreterareskap och egnade hela min tid åt uppdraget att roa Marguerite, och madame och jag turade om att åka ut med henne hvarje dag. Så hände sig att vi en morgon åkte till Chålons för att helsa på Vandons. Det var en bister kall dag, med ett hvitt skimmer på himlen, som bebådade snö. Vi lemnade schäsen, som vanligt, på Lion l:Or och fortsatte vår väg till fots. Marguerite var ännu icke bättre och var utkommen mot sin vilja. Lik de flesta nervösa personer, fruktade hon att möta andra än sina närmaste, och till och med då vi voro i sigte af mr Vaudons hus, ville hon öfvertala mig att vända om och i stället helsa på onkel Alexander på hans kontor. Men jag ville ej höra talas derom, utan vi fortsatte vår väg, men fingo höra att våra vänner rest till Gråtigny, att der tillpringa dagen. Marguerite var så glad att ha sluppit undan, att hon blef helt lifvad och småog så, som hon sällan smålett den sednare iden. — Nu, sade hon, då vi stodo färdiga utt återvända, — nu, mademoiselle, kunna vi gå till onkel Alexander! Ni har ju udrig varit på onkel Alexanders kontor? — Aldrig, svarade jag, med en blick på skyarna. — Är det långt? — Åh nej — helt nära; det vill säga omkring tre tierdedels mil (engelsk) utmed kajen; blott några hus bortom kyrkan,