Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1869, sida 3

Blandade ämnen. Kirurgisk nyhet. Vid ett nyligen af ,,British Medical Association i Leeds hållet möte förevisades ett nytt instrument af d:r B. M. Richardson, hvilket troligen är ämnadt att spela en stor roll inom kirurgien. Det är en s. k. ,smärttri knif, konstruerad efter den principen, att hastigt tillfogade sår icke förorsaka smärta. Instrumentet består af ett cirkelformigt skarpt knifblad, som med sitt skaft står i sådan förbindelse med ett urverk, att det kan vridas omkring med stor hastighet. Då bladet uppnått en hastighet af 25 omvridningar i sekunden, kan knifven brukas till operationer på djuriska kroppar, utan att dessa ånna smärta eller ens märka att de blifvit operade. D:r Richardson har anställt flera lyckliga försök med knifven och bland annat afskurit öronen på en kanin, under det denne med stort välbehag fortfor att äta sin kål. Tunneln genom Mont Cenis. Italienska tidningar berätta, att arbetena med tunneln genom Mont Cenis nu mera rastlöst än någonsin bedrifvas, sedan vigtiga förbättringar i arbetssättet börjat tillämpas; man arbetar natt och dag, och det är högst sannolikt, att den under loppet af nästa år skall kunna öppnas för trafiken. För att högtidlighålla öppnandet är det nu bestämdt afgjordt, att en verldsutställning skall anordnas i Turin på våren år 1872. Amerikansk hattmakareannons. I en Newyorker-tidning lästes nyligen följande tillkännagifvande: En korrespondent önskar få veta hvad slags borste den unga ladyn, i den af honom citerade novellen, begagnade när hon strök tillbaka lockarne från sin klassiska panna. Vi känna det icke och äfven om vi kände det skulle vi ej säga det. Vi bry oss ej om att svara på andra frågor än sidana, som äro praktiskt nyttiga. Om korrespontenten, hvilken vi antaga vara en gentleman, hade frågat hvem som är den bäste och mest populäe hattmakaren här i staden, så skulle vi genast och utan tvekan svarat, att det är — (Här följde namn och adress). . Jthistoria från Helsingland. Gubben Jan i Sumd var på sin tid en särdeles skicklig lodskytt, och sällan hände det att han från sina jagtutflygter kom hem med tom väska, berättar Gubben Noach i Aftonbladet. Tjäderjagten om våren älskade han dock mest, och skydde inga mödor, när tiden för denna visserligen högst intressanta jagt kom. Under en af dessa jagtfärder höll dock gubben Jan på att bli illa kuggad, men slumpen kom honom denna gång till hjelp. Så här gick det till: Under det gubben vid ett-tiden en vacker vårmorgon lyssnande gick omkring i skogen, fick han höra en tjäder, som med stor ifver slog sitt spel, utan aning om att någon annan än hans älskarinnor lånade örat åt den egendomliga, djupt mystiska sången. Men gubben Jan kände sig tjusad äfven han och sprang efter spelet. Snart fick han en dunkel syn på fågeln, som satt nere på en s. k. myrhals, der han, med utslagen stjert och vingarne skrapande mot den frusna mossan, dansade omkring efter sin egen behagliga melodi. Ehuru det ännu var rätt mörkt, gaf gubben Jan sig dock icke tid att afvakta dagningen, utan skjöt, just som tjädern slog den s. k. klunken. Men den gången bommade gubben. ,Pelle lyssnade en stund till det eko, som skottet åstadkom i skogen, men fortsatte derefter helt trankilt sin älskosång. Nu skulle gubben Jan ladda om. Men —o ve! han hade tappat kruthornet! En jägare kan lätt tänka sig gubbens sinnesstämning i detta fatala ögonblick. Han var färdig, den gamle tjufskytten, att spricka af harm och grämelse. Men lyckligtvis fick han snart en id, som gaf hans upprörda känslor en annan riktning. Han nedhukade sig på marken och klef på händer och fötter — efter spelet — fram mot fågeln. Den ännu rådande, skymningen gynnade honom, och han kom allt närmare och närmare. Slutligen var han blott några alnar från tjädern, som i sin ifver ingenting märkte. Gubben låg stilla och orörlig. Tjädern fortfor att springa omkring, och ett tu tre var han blott på en arms längd från den lurande gubben. Hastigt utsträckte Jan armen, och innan den tunga fågeln hunnit lyfta sig, hade gubbens seniga fingrar omslutit den oförsigtige sångarens ben. Att han en minut derefter låg stendöd i gubbens jagtväska torde ej behöfva tilläggas.