ssig fördenskull hos hr Dahlgren på Lerjeholm och förevisade barnet, hvilket hon uppgaf vara den ifrågavarande flickan Albertina. Hr Dahlgren lemnade då ett intyg att det förevisade barnet var friskt samt väl vårdadt, hvarpå enkan Eliasdotter anmälde sig hos fattigvårdsstyrelsen, der hon fick, i vissa terminer, lyfta 30 rår om året. Efter detta första försök fortsatte hon med detta bedrägeri hvarje år, och lyckades således att under 7 år tillnarra sig omkring 200 rdr. För hr Dahlgren förevisade hon under fe. år sitt sednaste fosterbarn, hvilket af henne blef inlärdt, sedan detsamma blet äldre och kunde tala, att kalla sig för Albertina. Efter dessa fem år har hon emellertid icke begärt något intyg af hr Dahlgren, utan helt enkelt infunnit sig hos direktionen vid fattigförsörjningen, der hon åter förevisade ett annat flickebarn, hvilket hon fått ,låna af hustru Helena Kristiansson. Denna flicka, som hette Hulda Amalia, uppmanades likaledes af henne att kalla sig Albertina, och älven nu lyckades bedrägeriet. Fattigvårdsdirektionen lemnade henne den dittills vanliga uppfostringshjelpen, hvilken hon derefter uppbar till för någon tid sedan, då bedrågeriet upptäcktes. Direktören för bjons utackordering, hr A. J. Svensson, infann sig nemligen en dag hos Katarina Eliasdotter för att efterse huru barnet Albertina sköttes, då han genast fann att sattigvårdsdirektionen varit utsatt för ett skamligat bedrägeri, hvarpå han anmälte saken för olisen.. P Vid förhöret erkände enkan Eliasdotter bedrägeriet, och uppgaf att de båda andra qvinnorna varit medvetna derom, samt påstod att Helena Kristiansdotter fått ersättning hvarje gång hon lånat ut sin dotter. Carin Andersson och Helena K. nekade åter till all vetskap om saken. Målet uppsköts till den 24 dennes för inkallande af vittnen. (Från Karlshamn.) I ,,Karlshamns-Posten läses: Sedan härvarande rådhusrätt, uppå åtal af stadsfiskalen O. N. Kant, ådömt privatläraren O. Bergström från Stockholm 200 rdr böter, för det han, i strid mot kyrkorådets honom delgifna förbud, härstädes uppträdt såsom lärare med andliga föredrag vid offentliga sammankomster, anförde Bergström häremot besvär i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som, efter det Kant öfver besvären blifvit hörd och infordrad förklaring afgifvit samt klaganden med påminnelser inkommit, medelst utslag den 9 i denna månad, pröfvat, med ogillande af klagandens besvär rättvist fastställa rådhusrättens ofvanberörda utslag.