Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1869, sida 2

grälig med sina kamrater och skygg i sitt husbondfolks närvaro, tyckes vär simple landtman ur stånd till någon verklig njutning; då deremot Jacques Bonhomme alltid är glad, hyfsad och böjd tör att roa sig. Ingenting gör honom förlägen, och likväl är han alltid höflig. Dessutom är han i själ och hjerta en republikan och tror sig vara lika god som sin husbonde. Sittande der vid spisen och lyssnande till slamret af knifvar och tallrikar och sorlet af muntra röster, ser jag mig omkring efter Frangois. Hvarken han eller någon af hans familj synas vid någotdera bordet, och ehuru der finnes folk från många aflägsna departementer, bär ingen den sällsamma och pittoreska klädedrägten, tillhörande Normandie. Dragande den slutsatsen att barnet är illamående och sannolikt blifvit bortfördt af sina syskon, afskedar jag ämnet och återväuder till taflan framför mig. Och nu, sedan alla ätit sig mätta, bäras borden bort, och de unga männen anhålla om en dans; så framtagas några säckpipor och en fiol, och man rödjer plats midt i rummet för de dansande. Derefter stiger Claude, som bär sina helgdagskläder och representerar första klassen af vignerons, vördnadsfullt fram och anhåller om äran af ,, ma mselle Marguerites hand till första bovrrc. Så ledes Marguerite ut, och de öppna balen midti en krets af åskådare. Icke förr har hon återvändt till sin plats, än aftonens glam och munterhet börja på allvar. Tjugo par intaga ögonblickligen sina platser, musikanterna spela upp en hastig takt, träskorna trampa och de barfotade barnen klappa i händerna i ohejdad förtjusning. Då de äro