Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1869, sida 2

CHOOIT mEd VI 1081014HP 0— nark erhöll 11 röster. Stockholm. ; ; : Diplomatiska kåren. ve danska be kickningarne i Petersburg och Stockholm kola — berättar Köpenhamns-tidningen )agens Nyheder — undergå den förändring, utt legationssekreteraren i Petersburg, sretve Knuth, kommer att i samma egenkap afgå till Stockholm, hvaremot kamnarjunkaren Hegerman-Lindencrone, som ör närvarande fungerar i Stockholm, i ians ställe skall begifva sig till Peters)urg. — — Heldlersbelöningar. Barnmorskan Maria Zjurberg i Vätö, Stockholms län, och hemmansgaren Johan Eklund i Värfrukyrka socken, Upala län, ha fått sig tilldelade barnhusets belönngsmedalj i silfver, att i kedja kring halsen bäas, för öm vård om till fostervård upptagna barnnusbarn. — Begrafning. I Onsdags kl. 3 e. m. srdades stoftet efter f. d. kommendören vid flottan, R. JY. Beckborg. Lika så enkel och anspråkslös, som den aflidne varit i lifstiden, lika enkel var ock jordfästningen, som förrättades af hofpredikanten A. G. Påhlman, säger Dagligt Allehanda. Hvarken begrafningssalut eller någon militärisk ståt utvecklades härvid. Endast några få tillgifna vänner, som höljt hans kista med blommor och kransar, följde honom till hans sista hvilorum. Den på kistans lock fästade goda och bepröfvade sabeln var det enda, som tillkännagaf, att en militär nedsänktes i den öppnade grafven på flottans kyrkogård vid galörvarfvet å Djurgården. . Beckborgs önskan i lifstiden var alltid, att man efter hans död måtte uttaga den gevärskula, som han ständigt påstod vara sittande qvar i kroppen, och hvaraf han stundom kände sig plågad. Eget nog var det just i Onsdags jemt 60 år på dagen, sedan denna fiendtliga jägarekula träffade honom i venstra axeln under affären vid Ume elf. Enligt sin önskan, blef han obducerad, och man påträffade visserligen en två tums lång fåra efter kulan, men sjelfva projektilen fanns icke. Några spridda drag från den bortgångnes ungdom vilja vi här tillägga, säger ofvan citerade tidning. Efter den olyckliga kapitulationen vid Sveaborg, enligt hvilken befälet tilläts stänna i sina hemorter, återvände B. till sin födelsestad, der den ryske befälbafvaren ålade alla innevånarne att aflägga trooch huldhets-ed till ryske kejsaren. Dertill kunde den unge finske krigaren icke beqväma sig. I sina efterlemnade anteckningar beskrifver han huruledes höjderna omkring staden voro besatta med ryska trupper, och kyrkan, i hvilken efter slutad gudstjenst på Söndagen eden skulle afläggas, var omgifved af kossacker, för att törhindra det någon skulle undandraga sig edgången. Han underkastade sig här hellre fångenskap än en skymflig edgång och flydde sedan ur fångenskapen. Egen är den berättelse, som B. i sina efterlemnade anteckningar gifver oss om sin officers-ekipering, till hvilken en vän hade lånat honom 100 rdr bko, och som, utom de yttre nödvändiga uniformspersedlarne, bestod af 2 skjortor, inga strumpor, lakan eller sängkläder; dermed måste en ung löjtnant den tiden låta nöja sig. I den trånga och låga s. k. officerslåren på kanonslupen — olik den beqväma, lugna och skottfria, med sängkläder försedda hytten på våra monitorer och pansarbåtar, hvaröfver man ofta af nutidens löjtnanter hör klagas — hvilade emellertid B. ganska lugn på sin granrisbädd, ehuru esomoftast derifrån uppväckt af de ryska kulorna. — Fallissement. I Stockholms-Posten läses: Fabriksoch handelsfirman August Bergman har instållt sina betalningar och kallat sina fordringsegare för att rådpläga om de vidare åtgärder, som omständigheterna påkalla. Firman innehades af hrr K. O. Bergman och Carl Been. Den förnämsta verksamheten torde få anses hafva utgjorts af drifvandet af Hargs spinneri, nära Nyköping. Skulderna uppgifvas till ungefärligen 1,500,000 rdr emot 1,200,000 rdrs tillgångar. Obeståndet har sorgfälligt hemlighållits intills för ett par dagar sedan. Den beklagliga nyheten öfverraskade derföre alla affärsmän på platsen. Så vidt vi känna är ingen annan firma eller affarsman beroende af detta fallissement.. Med anledning af detta sista yttrande tillägger G.-P., att ,,en bland de mest betydande ,,diskontörer i Göteborg lärer vara engagerad i fallissementet med ett högt betydligt belopp, hvilket dock anses vara prioriteradt, men under alla omständigheter icke kan rubba den ifrågavarande personens soliditet. — En sjukoch begrafningshjelpkassa för slärare och lärarinnor vid Stockholms stads folkskolor stiftades och tog sin början den 1 April 1866. Vid samma tillfälle sökte man förmå ett så stort antal personer som möjligt att ingå som delegare i kassen, ehuru försöket icke så, som önskligt hade varit, lyckades. P.-T. fäster uppmärksamheten på tillvaron af denna nyttiga inrättning. Kassans ändamål är att lemna understöd åt delegare vid inträffande sjukdom och dödsfall. För att vinna inträde i kassan erlägges af inträdessökande, under 30 år, i afgift 5 rdr, mellan 30 och 40 år, 10 rdr, mellan 40 och 50 år, 15 rdr och öfver 50 år 20 rdr, dock får ingen, som fyllt 60 et 1— 0