Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1869, sida 3

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Fröjdendahl — den i gärdagens tidning omnämnde vandrande skomakaregesällen, som här uppträdt såsom agent för emigrantbefordringen till Tyskland — var i dag inkallad till förhör i poliskammaren. Tillspord om huru det förhöll sig med denna affär, berättade han följande: I Hamburg, der han under några veckor uppehållit sig, i ändamål att söka arbete, hade han för någon tid sedan träffat en person, hvilken uppgifvit sig heta Kapito och vara anstäld hos en hr Byk, hvilken egde ett kontor, der tjenstsökande fingo anmäla sig för tjensters erhållande. Med denne Kapito hade han då öfverenskommit att, mot fri resa till Göteborg och rättighet att taga s. k. inskrifningspenningar, försöka att anskaffa dugliga tjenstehjon af båda könen. Han skulle affordra dem deras betyg och derpå afskicka dem med ångbåt till Läbeck, der Kapito skulle vara till mötes. Såsom ett slags säkerhet behöll Kapito Fröjdendahls betyger, hvadan han nu icke kunde förete några sådana eller ens styrka om Fröjdendahl vore hans verkliga namn. I Tisdags för åtta dagar sedan hade han ankommit hit med ,,Ellida, och några dagar derefter öppnade han, efter att ha infört annonser derom i tidningarne, ett ,,kontor i Haga, samt ,,inskref alla der kommande personer. Huru många personer han sålunda mottagit betyg af och inskrifvit, kunde han emellertid icke uppgifva, men framlemnade några papper, hvarå fanns antecknadt ett betydligt antal. Af flertalet hade han begärt och erhållit en afgift, hvilken han påstod i de flesta fall hafva varit 1 rdr 50 öre; blott vid ett par tillfällen hade han fordrat 2 rår. Tillloppet af tjenstsökande hade varit så betydligt, att förstugan ofta hade varit otillräcklig att rymma dem alla. Han var öfvertygad att Kapito nog skulle skaffa!dem plats, när de kommo fram, och företedde ett par bref från K. deri Fröjdendahl uppmanas att skicka folk. Ett af dessa innehöll bland annat följande begäran: ,,Underret mig om der finns folk nok att faa i Göteborg, för så vil jag tage allesammans derfra direkt bit-Han hade begynnt denna affår i tron på att några andra formaliteter, än att annonsera, vore obehöfliga och bestred att den endast vore anlagd för att komma åt penningar. ,I så fall, yttrade han, hade jag kunnat godt förtjena minst 600 rdr om jag velat. Så många hade lättroget velat lemna sina penningar. Han hade emellertid redan i går upphört med sin verksamhet och emottager nu ingen. Till dem, som sådant begärt, hade han återlemnat den emottagna inskrifningsafgiften och vore villig att göra detsamma åt alla, som anmälde sig hos honom. Den vidare undersökningen uppsköts till nästa Thorsdag, för afvaktande af svar från svenska generalkonsulatet i Hamburg, som af poliskammaren i bref underrättats om förhållandet, med begäran att upplysningar måtte lemnas om Kapitos person och öfriga omständigheter, som angå befordringen till Tyskland af svenskt arbetsfolk. (Från Örebro.) Olika domar. Nerikes Alleh. anför följande: Arbetskarlen A. W. Andersson och gårdfarihandlanden K. A. Jansson dömdes i Maj månad af Örebro rådhusrätt, den förstnämnde till straffarbete i 4 år samt 8 års förlust af medborgerligt förtroende och den sednare till 5 års straffarbete och 10 års förlust af medborgerligt förtroende, för det de å en gård här i staden rånat hemmansegaren Karl Persson: från Mosås å en penningpung med inneliggande 17 rdr 12 öre. Båda besvärade sig öfver detta utslag i hofrätten, hvars dom nu fallit, men väsendtligt olika med häradsrättens. Hofrätten anser nemligen, att, då ej något våld blifvit föröfvadt mot Karl Persson, brottet ej kan anses såsom rån, hvarför den dömer A. W. Andersson att för första resan stöld ur ficka undergå straffarbete i 1 år och 6 månader samt vara medborgerligt förtroende förlustig i 6 år. K. A. Jansson deremot frikännes i brist af fullständig bevisning helt och hållet från det honom af rådhusrätten ådömda straff. Allmänna åklagaren, som ej är nöjd med dessa domar, lär komma att anföra besvär öfver dem hos Kongl. Maj:t.