Gustaf Adolf af G. Droysen. Öfversättning. Första delen. Stockholm, J. Beckmans förlag. 1869. Oaktadt titeln utgör detta arbete hvarken Gustaf Adolfs historia eller hans karakteristik utan en framställning af de icke blott för Tyskland och den skandinaviska norden men äfven för hela det öfriga Europa vigtiga tilldragelser och förhållanden, hvari han på ett afgörande sätt ingrep. I denna del skildrar förf. de fem första vasakonungarnas europeiska politik, samt Gustaf Adolfs första regeringsår, framställer ,,den tyska frågans ursprung och första utvecklingsperiod, tecknar den store svenske konungens utländska politik till år 1625 och lemnar slutligen en öfversigt af händelsernas utveckling under den tid, då den danske konung Kristian IV sökte utföra den roll af det protestantiska Tysklands beskyddare mot de habsburgska inkräktningsplanerna, som han så ilrigt eftersträfvat och lyckats att för en kort tid, till sin egen slutliga förödmjukelse, undanrycka den af honom afundade Gustaf Adolf. tt detta arbete innehåller mycket, som är nytt och på samma gång af stort intresse för -svenska läsare, finner man snart. Förf. har kunnat i flera hänseenden sprida ett klarare ljus öfver den tidens politiska förhållanden än det, hvari de hittills varit sedda, tack vare de källor, han haft att tillgå, och hans egen skarpsinnighet och kombinationsförmåga. Han har betjenat sig af en mängd till en del otryckta och äfven obegagnade skrifter i kongl. sachsiska statsarkivet i Dresden, riksarkivet i Mänchen, kongl. biblioteket i Minchen samt statsarkivet i Berlin, hvarförutan han gjort sig förtrolig med den rika flygskriftslitteraturen från den ifrågavarande tidrymden. Sålunda har han blifvit i tillfälle att prestera ett arbete, som rycker läsaren in i den tidens rörliga, mångskiftande politiska lif, som låter honom kasta en blick bakom den storartade scenens kulisser och spåra de hemliga driffjedrarna till monarkernas och statsmännens uppträdande och handlingssätt, som låter honom betrakta på nära håll de konstrikt arbetade intrigväfnaderna, hvilka väl kunna uthärda jemförelsen med de nuvarande europeiska kabinetternas, samt iakttaga dessa politiska härnadståg, som föregingo eller gingo i bredd med de blodiga fälttågen under trettioåra kriget. Men oaktadt detta arbete således eger stora förtjenster, är, hvad som förf:n i företalet uppgifver sig genom detsamma vilja. bevisa, enligt vår öfvertygelse, stridande mot verkliga förhållandet. Han bestrider nemligen, att Gustaf Adolf velat ingripa i Tysklands angelägenheter till nytta och fromma för det kyrkliga lifvet och trosfriheten, ehuru han naturligtvis icke kan heka den stora fördel dessa drogo af det ifrågavarande ingripandet. Han söker bevisa, att hvad som bestämde hans handlingssätt i den tyska frågan var något helt annat än begäret att rädda Evangelii sak undan de faror, som hotade den — att det var endast politiska grunder. Den slutsats, hvartill författaren kommit i detta hänseende, sammanhänger med hans falska uppfattning af den store konungens karakter. Under det han gör hans snille och själsstyrka full rättvisa har han genom missförstånd afserskilta uppgifter om hans person och förmodligen äfven genom ett slags psykologiskt probabilitetskalkyl kommit på den tanken, att han var sluten, sträf, otillgänglig, obärdig och hård. En sådan furste kunde man anse främmande för alla andra bevekelsegrunder än de rent politiska — för en idell uppfattning af tidens frågor, men detta slår för visso icke in på vår ädle, högsinte, djupt religiöse, varmhjertade och milde Gustaf Adolf, på den herrlige sveakonungen, som hvart han än vände sig, gjorde lika stora eröfringar genom sitt bjertas egenskaper och sitt deraf stämplade väsende som genom sitt beundransvärda fältherresnille. Att de politiska skäl till Gustaf Adolfs uppträdande i Tyskland, som förf:n anser för de enda för honom bestämmande, verkligen existerade och voro af utomordentlig betydelse, bestrider väl ingen, och den store konungen har sjelf framhållit dem. Ingen torde dock hittills ha gifvit dem en sådan relief, som förf:n kunnat göra efter sitt vidsträckta och noggranna studium af de källskrifter och dokumenter, hvilka vittna om den tidens politiska ställning, om det habsburgska husets universalmonarkiska planer och serskilt om den att eröfra den skandinaviska halfön soch Danmark och i sammanhang dermed tillskansa sig det för denna dynastis spanska gren så vigtiga väldet öfver Östersjön. Ätt en realisation af denna plan skulle lifvit försökt med alla de stora resurser, som stodo kejsaren och hans bundsförandter till buds, om ej Gustat Adolf förekommit det genom att gå öfver till Tyskland och ställa sig i spetsen för de , I förtryckta protestanterna, är ådagalagdt -Ipå det klaraste. Men detta hindrar ju -licke att önskan ått upprätthålla trosfria — 24: ba skä sak såsom en mäktig b:?kelserund stod vid sidan af de politiska moörerna och eldade bieltekonungen till den 122124 AO med Agåhdli-g Å