Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1869, sida 1

— Grand Dieu! hvilket tillstånd att svara i! skrek monsieur Delahaye, dragande sig tillbaka till en aflägsen vrå. — Kom sicke när mig — du förkyler mig, och jag skall få ett nytt anfall af rheumatism! Men mr Ålexander öppnade icke sin mun förrän Marguerite kom tillbaka. Då fyllde han ett glas tili hälften med cognac, drack ur det i ett tag, tände sitt ljus, smålog bistert och sade: — Romane-drufvorna äro alla förstörda, två af hästarne äro döda, och det nya vinet jäser i saten. — Ack! min ovärderlige Alexander, hvad skall du göra? utropade monsieur, hållande sig på vederbörligt afstånd, men utbredande sin näsduk mycket pathetiskt. — Gå och lägga mig, muttrade denne prosaiske personlighet, hvarpå han genast. gick sin väg, utan att taga god natt af någon. —Det var nu öfver midnatt, och ett ihållande regn var allt som återstod af ovädret. Så sent det än var, satte vi oss att soupera, och derefter tog mr Hamel afsked. Ett rum hade blifvit anordnadt för honom, men han kunde ej stanna. — Fresta mig ej! sade han muntert. — Fresta mig ej, jag bönfaller er! I morgon bittida måste jag viga ett par från S:t Nys; och, då jag önskar göra, som jag vill att andra skola göra mot mig, vågar jag icke narra dem. Adieu! Med dessa ord kallade han på Claude, ö hjelpte sjelf till att sadla hästen, ropade ett sista god natt och red bort i regnet. — — (Forts.)