Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1869, sida 1

vänta! här kommer ovädret, och det blir ingenting att skämta med, försäkrar jag er! Under det han talade, förvandlade de hvarandra korsande blixtarne hela himlen till ett enda eldhaf. Sedan skakade en häftig åskknall sjelfva marken under våra fötter, ett störtregn nedströmmade från de tunga molnen, och ovädret började på allvar. Jag drog mig hastigt tillbaka in i korridoren, och mr Hamel efter mig. — Mademoiselle är ingen Ajax, märker jag, sade han, med ett af sina outransakliga leenden. — Hvad gjorde Ajax då? — Han trotsade ovädret och förtärdes af ljungelden till straff för sin gudlöshet. — Ett mycket passande slut! svarade jag, halft skrattande och halft förskräckt; ty blixtarne blefvo allt tätare och skarpare. — Jag lemnar er att imitera honom, om ni behagar. För min del skall jag taga min tillflykt till salongen. Med dessa ord sprang jag in, och han följde mig straxt derefter. Qvällsmaten var framsatt, men de voro alla för uppskakade att äta. I hörnet längst bort satt den lilla darrande gruppen af tjenare hopkrupen. Monsieur satt tillbakalutad i sin ländstol, mycket blek och tyst. Madame hade just lagom sjelfbeherrskning att välkomna den nye gästen; men Marguerite dolde sitt ansigte i soffkuddarna och ville icke se upp, ej ens för att bebaga mr Hamel. Derute vär scenen fruktansvärd. Blixtarne efterträdde hyarandra med mellanrum af omkring tjugo eller trettio sekunder, ibland löpande i långa, darrande