Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1869, sida 1

öfver hufvudet. Jag har just låtit föra in min häst i mr Delahayes stall. — Ni gjorde rätt, sade jag, med en lätt rysning. — Det skall snart blifva fruktansvärdt. — Ja, sade han sorglöst. — Ett storartadt skådespel utan tvifvel. Men hör! den gamle aktningsvärde 8S:t Christopher håller Just på att anropas för vinträdens skull. Han är färsamlingens åskledare! Han skrattade, och hans Skratt harmonierade ej serdeles med stundens högtidighet. — Det är en enkel och from vidskepelse, svarade jag, — och ehuru den ej är värd någonting ... — Jag ber om förlåtelse, afbröt mr Hamel. — Den är värd tio francs för presten. — Jag kan ej låta bli att tycka, sade jag spetsigt, — att en medlem af ert stånd borde vara bland de sista, som ställde sådana saker i en löjlig synpunkt. — Icke alls, Det är just emedan jag står bakom kulisserna, som jag är så desillusionne. — O, monsieur Hamel! utropade jag nästan ofrivilligt. Han akrattade åter och kastade trotsigt tillbaka lockarne. — Ah, bah! sade han lättsinnigt. — Que vouleevous? Oest mon metier. — Jag är ledsen deröfver. Kanske, om ni valt någon annan väg ... — Skulle jag icke gått den här! — nest — ce pas? — Hur kan ni göra ett skämt deraf? — Emedan jag tycker det är för mycket besvär att blifva aliparsam. Men, 0.