Eu och annat Alpklubben. En tragedi på Schreckhorn. — Engelska jakt-kluhben. Lifret ombord å en lesljukt. --Skalden Catullus som jaktman. Apicius, hr Muneille och , Les trois Freres Prorengaurn. Medlemmarne at den brittiska Alpklubben gifva sig ingen ro, sålänge på Jorden ännu reser sig en bergtopp, som menniskofot ej trampat. Sällan har vete skapen gagu at deras djersva! clättringar och nytta i andra hänseenden bringa dessa ej heller. Men hvad mer? De kräfva mod och muskler, och i ersättuing bjuda de på retelsen af besegrade omöjligheter och öfrerståndna dödsfaror. Ligger det ej en utmaning i dessa öfver hvarandra stapplade. otillgängliga, svindlande branter, och höfves det ej den tappre att emottaga utmaningen? Förninmas icne lockande röster från dessa etheriska höjder, på hvilkas rena snö solen älskar att strö sina skönaste firger? Skulle då det prometeiska slägtet, som ju är skapadt att skåda ujpåt och längta uppåt, vara döft för dessa locke!ser? Omijjligt. Unglands alpklättrare hafva skrifvit Eäedlsior på sin fana. Brandjupen sluka en och annan af de öfverdädige. Det sporrar desto slere ant våra För tre veckor sedan beslöt eu ongelkman vid anm Elliott ati bestiga 5 horu, hvars sjetiva namn avtyder hvad den har att vänta, som vill sätta soten på dess bjessa. IIr Kilioww— eller ,,tbe revesend Elliott, ty han var prest — har sedan fyra år tillbaka tillbragt sina somrar med klattring i Yperna. Ar 1865 besteg han det ditintills såsom otillgä: igligt au sodd.. Matterborn och i börjar al Jun manad detta år Tulis. Han var således ingen uybör jare i konsten, utan tvärtom en fi instående medlem af Alpklubben, känd för okutligt mod, styrka och v Häeas vamlige söjeSagare var en don Frans Eiemer fr Lerin Nu, då det gålda av bestiga Schreckhorn, medförde han änn en guide. Utgångspunkten för färden var byn Grindelvald, der Eliott träffade en sand-maloch enibet bäode1. hr Phipps, som, VPeledsagad af guideun Baumann, beslöt först amma vågstycke. Doe lemnatde byn den 26 Juli och Ulibragte följande natt i en håla vid foten al Schrec Följande morgon började uppstigni. IIimlen var klar och skön, väderleken inbjadande, vägen it ckH början icke särdeles svår. ELdUiott. såsom mer vand klättrare, var spurt, i sällskap med sina guider, framför Phipps och Baumann, som hade inkita git det brukliga försigtigbetsmåttet att gå förenade medelst en lina. När vägen blef värre och de isklädda branterna allt mer stupande, påminde Biener Elliott om samma försigrighetsmå ib men han tillbakavisade det, eme) Det hufvudsalkliga af denna händelse var anfördt i gårdagens bjad. Vi vilja dock ej rubba den pu frams allda, förut uppsatta berittessens sunmanhang. 3 TEAETATALTANRE OR SEOENNSEED