Hand och handske.) Af Amelia B. Edwards, Författarinna till ,,Barbaras History etc. (Öfversättning från engelskan af S. N—n.) Hon sprang tillbaka, förskräckt och blek, och kastade sig i mina armar. Jag lyssnade. Man kunde ej misstaga sig på hvad det var för ett ljud, och jag tillstår, att mitt eget hjerta i detta ögonblick slog fortare än vanligt. Någonting i skymningen, tystnaden och stället tycktes uppskaka hela mitt inre. — Det är någon, som rider nere på vågen, sade jag, med ett försök att tala gladt. — IIVilken besynnerlig tillfå Marguerite darrade från topp till tå och kröp intill mig som ett skrämdt barn. — Det är ingen tillfällighet! mumlade hon. Ljuden närmade sig. Ryttaren, hvem han än månde vara, kom i långsamt traf, och hvarje klang af hästens hofvar genljöd skarpt utmed passet. Det regelbundna och genljudande i dessa steg botade mig för min förskräckelse. — Nonsens, liten, sade jag gladt. — Spöken göra ej så mycket buller; tro mig. Låtom oss titta genom den här öppningen i buskarne och se hvem det är! Han kom — en vacker, bredaxlad man, ) Se H-T. N:o 185,