Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1869, sida 2

ÅTERIKES. FRANKRIKE. I ,Indep. belge och korrespondenser från Paris till de tyska tidningarne läses en del hvarandra motsägande berättelser om förhandlingarne i den franska senatens utskottsmöten. I en skrifvelse till ,, Köln. Zeit. för den 10 dennes berättas bland annat, att presidenten Rouher ställt sig i spetsen för det reaktionära partiet; att han förhindrar arbetenas påskyndande genom att uppskjuta mötena, eller att sluta dem för tidigt; att han litar på kejsarens förkärlek för det personliga regeringssystemet och hoppas att snart återkomma till makten, o. s. v. Dessa uppgifter har den tyske korrespondenten tagit från vensterns organer, hvilka naturligtvis äro missnöjda med allt, som föregår i senaten. I motsats härtill skrifver en af tierspartiets —rarorgaing i å tro IIVad angår Ronhers hållning i senaten, så trc vi oss kunna fö ikra, att han, långt ifrån att sluta sig till det reaktionära partiet, tvertuttalat sis för den liberalaste tolkning af förslaget till -Å konsulta. Under diskussionen öfver förslagets art 1 (om kejsarens och lagstiftande församlingens rätt att inlemna lagförslager) ha några senatorer, i afseende på 1852 års författning, begärt, att hvarje lagförslag, som utginge från lagstiftande församngen, först borde föreläggas statsrådet. Denna sigt motsades emellertid på det kraftigaste både t vicomte Lagueronnitre och presidenten Rouher. enom sin oförlikneliga talang som talare är Rouher skapad för en parlamentarisk och liberal verksamhet. Den enda roll han har att spela — och han är för intelligent att icke inse detta — är att af all förmåga understödja de nya reformerna; i ett gifvet ögonblick skall han då blifva tierspartiets rätte hjelpare och allierade. Det var att förutse, det Duruys efterträdare som undervisningsminister icke skulle få någon lätt uppgift. Den liberala delen af nationen, som alltför väl vet, att intet verkligt framåtskridande hos massan af folket kan ske, utan en bättre ordnad folkundervisning, hyste med rätta stora förhoppningar på den afgångne undervisningsministern, och redan härigenom är Bourbeaus ställning högst vansklig. Ett tal, som den sistnämnde hållit vid en prisutdelning i Sorbonne, har blifvit skarpt kritiseradt, och med anledning af detsamma yttras: ,,Det är troligt, att Bourbeau med afsigt uttrycker sig i så sväfvande ordalag, enär han hvarken vill bryta med de klerikala eller med universiteten, utan önskar öppen reträtt åt alla håll. I hvarje fall är det att beklaga att det icke lyckats kejsardömet att finna en undervisningsminister, som på samma gång eger den kraft och det anseende, som äro nödvändiga för att förskafta full rätt åt den offentliga undervisningen, med hvilken det i Frankrike är så illa bestäldt. En dagorder är utfärdad till det mobila nationalgardet, i hvilken dess hållning högligen lofordas. Detta har varit skäligen oväntadt, ettersom disciplinen icke lärer der vara rätt god. ,Manskapet — så yttrar en korrespondent — bar föga respekt för sina officerare, hvilka för öfrigt rätt icke stå något af sin tjenst. Dessa gardister — heter det än vidare — sjunga, sedan de ankommit till sina samlingsplatser, gemena visor. Man förhindrar detta dock ej, emedan man icke vill göra denna institution än mera impopulär. Mobilgardets officerare, hvilka — som bekant är — på det sorgfälligaste utväljas af krigsministern och utnämnas af kejsaren, äro högligen mischelåtna. ENGLAND. Statssekreteraren for kolonierna har utärdat ett cirkulär till guvernörerför de wstraliska kolonierna, i hvilket meddelas, itt regeringen skall draga alla trupper, ett regemente när, derifrån. Af det mnda cirkuläret vill det äfven synas, som om kolonierna sjelfva skulle hädanäfter komma att bestrida kostnaderna för de der förlagda trupperna. ITALIEN. Från Rom skrifves den 6 dennes: Att påfven bestämdt räknar på icke allenast tt hålla konciliet, utan äfven, att detta — till rots för kabinettet Menabrea — skall ske på utatt tid, framgår bland annat deraf, att man nu ned ifver börjat arbeta på det monument, som kall resas för konciliet. Pius IX ämnar inviga letsamma, redan innan biskoparne lemna mötet. Monumentets bas kommer att utgöras af en marnorsockel, på hvilken skulle inskrifvas namnen på lla de biskopar, som komma att bevista konciliet. Derötver böjer sig en piedestal, omgifven af fem igurer i marmor, föreställande de fem verldsdearne som symbol af katolicismens utbredning. Man beräknar att kostnaderna för konciliet skola ippgå till en million; men den subskription, som r i gång i heia den katolska verlden, skulle sköas illa, om den icke inbringade ett långt större lopp. RYSSLAND. Åter hafva 33 personer af rysk härkomst ått sig tilldelade betydliga majorater i Alan mn m mm fm