Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 3

Folkmöte. I Södertelje hölls i Onsdags, berättar D. N., ett folkmöte, hvartill inbjudning utfärdats af sabrikör Lindström, handlanden Lindblom, bryggaren Andersson och snickaremästaren Carlsson, af hvilka hr Lindblom öppnade mötet med ett kort anförande, deri han antydde mötets ändamål vara att rådpläga öfver några samhällsfrågor, samt uppmanade de närvarande — uppgående till ett antal af omkring 150 personer — att utse ordförande. Härtill utsågs rektor Siljeström, som äfven åtog sig detta uppdrag. Till diskussion föredrogs punktvis det nyliberala partiets program, för hvars innehåll vi förut redogjort, dock öppet lemnadt för hvar och en, som hade några utom detta program stående frågor att föreslå, att derom under sammanträdets fortgång göra anmälan. Hela det temligen vidlyftiga programmet genomgicks, och biföllos de flesta af dess punkter, utan att om många af dem någon egentlig diskussion uppstod. Några af dem föranledde emellertid några meningsutbyten. Så instämde kapten Axel Axelson Uggla i programmets 1:sta punkt, att nu gällande census för valbarhet och valrätt till andra kammaren skulle upphäfvas, och hvarje välfrejdad, till myndig ålder kommen person, som ej är i enskild mans tjenst, vara berättigad att välja riksdagsman och äfven deltaga i lagstiftningen, om han erhåller detta förtroende. Hr Uggla ville för sin del gå ännu längre och gifva äfven dem, för hvilka programmet giort undantag, samma rätt, emedan han ansåg det vara lika hederligt att tjena enskild person som kronan. Men han ville nu ej göra något yrkande i detta afseende, emedan det vore en framtidsfråga. Hr postmästaren Borg hyste betänkligheter för att gå så radikalt till väga med det nya stadgande, som nu omhandlades, men ansåg dock nu gällande census vara för sträng, hvarför han föreslog att 400 rdrs inkomst borde bestämmas såsom minimum föt valberättigade. Mötet förenade sig dock om den radikala meningen. I afseende på första kammaren ansåg hr Uggla den vara obehöflig och föredrog en kammare framför två, en mening, som dock ej vann mötets bifall. I afseende på lagstiftningen önskade hr Uggla att dödsstraffet skulle bibehållas för mördare, dock , varsamt användas, det vore ett välbehöfligt skräckmedel. Likaså önskade samme talare bibehålla förordningen angående försvarslösa personer såsom skydd för eganderätten, nu hotad at det tilltagande tiggeriet. Om dessa båda frågor fattades emellertid ingen resolution, då blandade ja och nej besvarade de framställda propositionerna. Rörande frågan om vissa embetens indragning vexlades några repliker mellan hrr Uggla och Borg. Den förre biträdde hvad programmet derom innehöll och ville gå ändå längre, den sednare önskade deremot få uttaladt, att , indragning, der så ske kan, borde göras. Hr Uggla hade flertalets mening för sin åsigt. Sedan programmets punkter blifvit genomgångna erhöll hr Uggla ordet och förslog efter i korthet framställda motiveringar följande resolutioner, hvilka af mötet godkändes: Vårt land måste ha ett billigt försvarsväsende, och vid hvarje förändring deraf måste tillses att vi få något mindre betungande än hittills. Bränvinslagstiftningen bör ändras ur principen att endast två slags skatter böra utgå: den personela och inkomstskatten. Skatterna böra förminskas, och flera terminer för deras indrifvande medgifvas. Pensionsväsendet bör afskaffas såsom en statens angelägenhet och omsorgen om framtida försörjning öfverlemnas åt den enskilda omtankan. ,,En bondes verksamhet är ofta lika nyttig för fosterlandet som tjenstemannens; ingen sätter dock i fråga, att den förre skall ha pension af statsmedel. Befordringslagarna böra göras mera rättvisa, än hittills, och lönerna lämpliga, d. v. s. efter det verkliga arbetet, för de olika lönegraderna. En af inbjudarne till mötet, hr Carlsson, inlemnade ett skriftligt anförande till ordtöranden med begäran om dess uppläsande. Det innehöll en i mycket starka ordalag affattad protest mot privatbankerna jemte några mot dem omilda resolutioner, öfver hvilka mötet dock ej ville uttala sig utan lades skrifvelsen, uppenbarligen författad a! någon ,,skrifkunnig vän, under tystnad till handlinorne