Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 3

Ekonomiskt. (Ur Aftonbladet.) Orsaken till de ringa skördar landtmannen hemtar på sina åkrar, ligger till största delen i brist på tillräcklig gödning åt åkern. Mångfaldiga äro de ämnen, som äro en förståndig jordbrukare härtill anvisade; men de flesta äro af den beskaffenhet, att de, synnerligen för den mindre bemedlade, ej lätt kunna anskaflas. De flesta jordbrukare i vårt land torde dock på egen mark hafva rika gödseltillgångar, fastän oförstånd och oerfarenhet vålla att de icke uppmärkaammas och tillgodogöras. Det finnes nästan öfverallt i våra skogar och betesmarker så ymnig tillgång på hvarjehanda mossa, ofta blandad med ljung och lingonris, hvilken rätt använd, innehåller ett gödningsämne, så verksamt på all slags jord, att det endast torde behöfva stå tillbaka för ladugårdsgödsel. På flerfaldiga sätt har jag nu i många år gjort försök härmed och funnit att mossgödseln med minsta arbete ger största nytta och inkomst, om den beredes på följande sätt: Mossan upphackas med en hvass bredhacka, då dermed bör följa ett tunnt lager af jord, ungefär en tum tjockt. Finnes godt om löfskog, såsom bokskog, hvilken lemnat rikt affall af löf, dess bättre blir gödseln. Arbetet verkställes under de tider då mossan är våt, således helst om hösten, vintern eller tidigt på våren, ty om den är torr bortfaller under arbetet en betydlig del af densamma och förloras. Innan den sedan hinner torka framforslas den till gödselhögen, som bör hafva sin plats, helst der urin eller gödselvatten finnes att tillgå, eller i brist häraf, der annat vatten finnes till hands. På mosshögen, som löst upplägges i en passande ställning, lik en kompost, öfvergjutes så myeket vatten, att hela bögen blir genomdränkt som en våt svamp. I fall torrväder inträffar, måste begjutningen förnyas, att ej mossan torkar. Redan i April månad tager högen värme, då hackas hela högen med en hvass bredhacka och 2 tums kant, nästan lodrätt från öfra lagret till bottnen. Den på så sätt blandade mossan kastas i en ny hög åt sidan utan att packas. Derefter öfvergjutes högen ånyo med vatten, så att den blir fullkomligt genomdränkt. Två å högst tre veckor derefter, då massan liknar en tet dyjord, är gödseln färdig att användas både till säd och potatis. Om på den tillredda sädesjorden gödseln ymnigt utsprides och kornet i gödseln utströs, samt omedelbart nedplöjes 3 å 4 tum djupt, ger det mycket rik skörd. Vill man begagna mossgödsel till potatis, är det bäst att uppdrilla jorden, då potatisen först och gödseln sedan riktigt nedläggas i de öppna fårorna, hvarefter vid plogkammens klyfning både gödseln och potatisen nedmyllas. Med nämnda gödsel och sådant brukningssätt har jag på mager jord i flera på hvarandra följande år planterat potatis, men i följd af den fuktighet mossan gifver åt jorden, funnit densamma med hvarje år tilltaga i produktionsförmåga, så att jag på 6 tunnlands jord, efter axsäde räknadt, har skördat 350 å 400 tunnor potatis. På mycket stark lerjord, såsom almlera, flytlera och den hvita skogslera, som sällan eller aldrig ger någon betydlig Skörd är stark mossgödsel bättre än ladugårdsgödsel, emedan genom en större qvantitet mossgödsel leran upplöses och en god matjord beredes, som aflåter ymniga skördar. Att mossgödsel passar utmärkt väl till råg har blifvit säkert utrönt under flera år, som jag begagnat den härtill, Så väl den råg, hvilken i år växer, som den jag nästl. år skördade, synes öfvergå den, som var gödslad med ladugårdsgödsel, både till strå och kärna. Äfven kan mossa, i brist på halm, passa väl till strö, då den måste vara mindre fuktig. Der tillfälle så gifves, är det bra att uppblanda ladugårdsgödseln med mossa, då qvantiteten af gödseln ökas och tillfälle blir att gifva jorden riklig näring, då hon kan lemna desto ymnigare skördar. Ett större lass mossgödsel bör ej kosta mer än 75 öre, 25 öre för upphackningen, 25 öre för hemkörseln och 25 öre för beredningen, och då jordbrukaren sjelf eger mossa på egen mark, samt under den tid af året, då jordbruket ligger i hvila, med eget folk och dragare kan framskaffa densamma, bör väl ingen omtänksam jordbrukare vara i brist på nödig gödsel vid sitt jordbruk. I an. seende till den myckna matjord, som mossgödse gifver, samt dess egenskap att göra jorden lucker och bördig, har jag funnit den hafva företräde framför benmjöl, fosforsyrad kalk, guano, pudret och naturlig kalk, hvilket allt jag i större skals försökt, men vid beräkning at inkomst och utgif öfvergår mossgödseln dem allesamman. Endas ladugårdsgödseln gör i allmänhet härifrån ett un dantag. Dock är det nödvändigt att mossan vä förruttnar i beredningen, annars är all möda der med förspilld. I hvad mängd jag begagnar mi; af mossa såsom gödningsämne, visas bäst deraf att under sistl. vinter har jag till ladugården hem forslat omkring 15 å 1600 lass, och af densamm är i vår under säd, grönfoder och potatis använd omkring 7 å 800 lass. Då jag med stor grämelse ser, huru jemmerlig månget jordbruk skötes af oförstånd om de skat