Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 2

— Maurice stod der, oförskräckt och glad. — Ja, broder, — sade han, och jag har kommit att säga dig farväl. Det har varit en hemlighet oss emellan nära ett år. Se icke bedröfvad ut eller vänd dig bort, broder. Du kunde icke rå för att du älskade henne, och jag kunde ej rå för att jag letade ut det. Det har ej varit någons fel, utan endast den gode Gudens vilja. Nu går jag ut i verlden, ty du kommer väl ihåg det löfte, vi gåfvo vår fader. Om en af oss gifte sig, måste den andre lemna hemmet. Jag är färdig att göra det och gör det gerna, om du endast lofvar mig att gifta dig med Genevigve, innan månaden är till ända. — Broder, sade Andre, knappast i stånd att tala för tårar — broder, du skallicke gå. Jag vill icke mer tänka på Genevieve, och vi vilja återvända till vårt gamla lefnadssätt; och vara lyckliga tillsammans. — Men Maurice skakade på hufvudet och ville icke höra talas derom. — Omöjligt, svarade han. Mina kläder äro i Chålons vid den här tiden; jag har hundra francs i min ficka och min käpp i handen. Framför allt har jag fattat mitt beslut, och du vet hvad de orden betyda i min mun, icke sannt, broder? Kom, låtom oss omfamna hvarandra och skiljas med ens. Gud välsigne dig! Tänk på mig ibland och uppkalla din förste son efter din stackars broder Maurice! (Forts.)