Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 2

baka en dag med fickorna fulla af guld till Andr och hans barn. Men den ädelmodige mannen var ändå icke fullt så stark som han föreställde sig; och då han slutligen verkligen kom underfund med hur det var fatt med Andrö, var han en tid alldeles förkrossad och kunde icke få mod att säga eller göra det storsinta ting han hade ämnat. Så blef han, i sin ordning, blek och nedslagen, och der gingo de begge bröderna plågade af samma hemlighet, utan att den ene vågade anförtro den åt den andre. Detta sakernas tillstånd var emellertid alltför ömkligt att räcka mycket länge, och en dag beslöt Maurice att göra ett slut derpå. Han packade derföre in de saker han behötde och skickade dem förut med postiljonen till Chålons; tog hundra francs, såsom sin andel af det förflutna årets inkomster; gick till det ställe der Andr plöjde på åkern vid floden och skar en god, stark gren af asken, som växte vid bryggan, samt började forma den med sin knif. ,Andr var så liknöjd, att han i början knappast tycktes se hvad Maurice gjorde och körde oxarne tre gånger fram och tillbaka öfver åkern, innan hans nyfikenhet väcktes. Slutligen stannade han på ett par alnars afstånd och sade: — Broder, du hugger denna gren mycket omsorgsfullt. — Broder, svarade Maurice, — jag har skäl dertill. Denna käpp skall blifva mitt stöd och mitt sällskap mången mil och mången timma. Jag skall företaga en resa. Andr lät piskan falla ur sin hand. — Företaga en resa! upprepade han.