ENGLAND. Den årliga maskinbyggarekonferensen i London har nyligen sammanträdt. Ordtöranden, sir W. J. Armstrong, öppnade konferensen med ett tal och anmärkte dervid, i det han tog ångmaskinens historia till utgångspunkt, att densamma i år firar sitt hundraåriga jubileum. Från maskinen öfvergick talaren till kolen och anslöt sig till resultaten af de undersökningar, som den kungliga komitön meddelat i afseende på de engelska stenkolslagren, att de nemligen äro så att säga outtömliga. Under sitt föredrag kom sir Armstrong äfven att vidröra ett honom personligen väl bekant ämne, nemligen maskinbyggnadskonstens användning på krigsväsendet, specielt kanongjutningen. Enligt hans åsigt är smidt jern det bästa materielet till kanoner. De olägenheter det medför vore lätt afhjelpta medelst infogande af en stålcylinder. Stål vore ej rätt användbart, der en våldsam skakning gjorde sin kraft gällande, och till förfärdigande af Armstrongskanonernas låsdelar likasom ock på sednare tider till pansarplåt, hade man företrädesvis hållit sig till smidt jern. Hvad pansarbeklädnad öfver hufvud angår, trodde talaren att densamma icke kan hålla jemna steg med artilleriets förbättring. Men afsåge man den våldsamma verkan, som ett skott måste hafva för att genomtränga ett pansarfartygs sida, så vore det bäst att underlätta skottens genomgång, då man ändå icke kan förhindra den, och besluta sig att för framtiden icke bygga några bepansrade jernfartyg. Till slut yttrade sir Armstrong den åsigten, att maskinbyggnadskonstens användning på krigsväsendet bidroge att göra anfallskrig allt sällspordare och sålunda att bibehålla freden. ITALIEN. Vi meddelade för någon tid sedan, att Garibaldis vän, den bekante bagaren Dolfi, nyligen aflidit i Florens, och på samma gång lemnade vi en skildring öfver den ganska betydande roll han spelat i Italiens nyaste historia. Om denne märkvärdige map skrifves till ,,Dagens Nyheter: Man måste ha lefvat i Florens, detta giriga, sceptiska Florens, för att kunna fullt uppskatta (iuiseppe Dolfis värde. Han var folkets ledare och uppviglare, på samma gång han lämpade och styrde till det bästa alla dess rörelser. I honom var den florentinska iden om Italiens enhet förkroppsligad. Med andra ord: Dolfi var en folkets man, Italiens Blanche. Han var också Blanchees personlige vän. Om också ej så vältalig som denne vår frejdade landsman, besjälades han af samma höga ideer, af samma intresse för medborgares väl; och han verkade, kanske kraftigare än Blanche, för detta stora mål. . — Då konungen en gång ville uppköja Dolfi i adligt stånd, svarade han: — att baka godt bröd och tjena mitt solk, är för mig glädje nog. Han var bagare; ehuru hans far lemnade honom i arf två vackra egendomar, af hvilkas afkastning