Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 1

feber för elfva månader sedan, är ni nu lika stark och frisk som då jag först minnes er! Mor Blanchet smålog och skakade på hufvudet. — De unga äro alltid förhoppningsfulla, sade hon. — Men jag har för ofta sett andras aftynande att icke igenkänna annalkandet af mitt eget. — Åtminstone kan ni då också ordinera för er sjelf, sade Marguerite. — Välsignade äro de helsosamma örter, som den gode Guden planterat till vår hjelp, svarade mormodren vördnadsfullt. — De gifva sömn åt den sömnlöse och styrka åt den kraftlöse och kyla det brinnande blodet i den sebersjukes ådror; men hvarken på fält eller i skog eller i rinnande vatten växa de botemedel, som kunna förnya en hög ålders krafter. Lisvet r godt, mamselle Marguerite; men döden är också god, om blott mr lc Cure kunde öfvertyga oss derom. Mor Blanchet upphörde att tala, och under den paus som följde, slogos två af barnen om muggen, ur hvilken de drucko, och slutade med att slå omkull den, hvarpå en allmän förvirring uppstod och förbrytarne blefvo utkörda. De öfriga blefvo något stojande efter detta uppträde; men mormodren höjde sin hand och det blef tyst. — Det är nyttigt, sade hon, — att barnen läras undergifvenhet, på det de må vära upp till ordentliga och aktmingsvärda menniskor, lydande sina herrar, redligt arbetande i deras kallelse och lärande sig kufva sina passioner som ödmjuka kristna. Pierre och Jacques äro snälla gossar; men lille Paul är egensinnig och häftig, och