Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 3

Blandade ämnen En Sköfde-visa. I en Malmötidning läses följande om arbetareföreningarnes uppresa till Stockholm, dervid en stor del af de glada resande gjorde ett hastigt besök på Sköfde torg: Det stora passageraretäget liknade en liten stad på hjul och med numrerade hus. I alla dessa ,,hus rådde förnöjsamhet, vänskap och muntert folklif. Så anordnades en liten auktion på diverse småsaker i huset n:r 18, medan i ett annat hus sjöngos glada visor, duetter, o. s. v. Bland visorna var den af en handtverkare författade Sköfdevisan icke den sämsta. Denna visan ,,kom till verlden af en liten händelse i den goda staden Sköfde. Tåget stannade på uppresan omkrivg kl. 4 på morgonen en stund framför denna lilla snygga stad och omkring 600 af passagerarne skyndade tysta upp på torget för att bese stadens herrligheter, deribland det stora springvattnet. Skötdeboerna sofvo de rättfärdigas sömn, då plötsligt de 600 på torget höjde ett niofaldigt lefve för Sköfde och så kraftigt, att det hördes genom alla gator. Det blef stor uppståndelse i staden, hvarest man bestämdt aldrig förr hört en så stor och kraftig helsning och alla rusade upp ur sina sängar och till tönstren, der ny förlägenhet uppstod, ty hvarifrån hade väl en så ofantligt stor menniskomassa i en hast kommit i den tidiga som: marniorgonen I Övvisan-, författad på skånska allmogedialekten, och sänd till ,,Sköfde Tidning af en deltagare i tåget, har följande lydelse: j Sköfdevisan. Å når vi kom till Sköfde, så kan ni väl forstå, for sjung hopp hopp hopp for sjung allalalala ad våra skånska påga di skolle hälsa på for sjung hopp for sjung hej for sjung allalalala. j De va ve klockan fira å banen gol besatt å hän te stora tåred vi lonka i traratt. Der va ett doktigt springvann, män inte va der glas, å däffor nu mä näfven fe åsse vanned tas. Men sin kantro vi horra å de å glatta fan, så alla huscn darra å så de skrall i stan. A alleman bli vagna å de i storsta bast; HM de va domsbasunen de treddes fullt å fast. Å i sin nottahua di opp å sängen flö, å honga nu vi hörde i alla gåra gö. j Å i hvartenda fönster di på forsed nu kom, å många granna tösor, å ja så mäst på dom. Män nu så ringde tåged å vi fe brådt kantro ad yer tår å gada te banegåren gno. Vi kröfve ing i buren å knalla å på nytt, N däffor nu i rappet vi ha frå Sköfde flytt. Där seda di å gaba mä mejed hoedbry va vi nu va for päga som hade såddent ly. Män skulle dinne visan, som säl ja däjtad har te Sköfde töser komma, så e ja unger kar. Å inte e ja gifter, å däffor te o tå, for sjung hopp hopp hopp for sjung allalalala; må Sköfde mamesäller min lilla vink forstå! for sjung hopp for sjung hej for sjung allalalala. Författad af C. B? Teleiconographie. En fransk arkitekt, hr Revoil, har i dessa dagar uppfunnit ett sätt att, såsom det anförda ordet angifver, afteckna på långt afstånd varande föremål, ja föremål på så låvgt afstånd att ett teleoskop måst begagnas för att urskilja deras detaljer. Han använder för detta ändamål en camera Lucida och ett teleoskop. Med tillhjelp af dessa båda, placerade på ett stativ, återgifvas troget föremål, som befinna sig på stora afstånd; hr Revoil återgifver å det på bordet liggande papperet höga, otillgängliga bergspetsar på ett förvånande tydligt sätt — noggrannt som den yppersta totografi. För militära ändamål lo det nya instrumentet att bli af största värde. Barrträdens förhållande till källor och bäckar. I engelska tidskriften Atherxum läses: Man vet nu nära nog öfverallt, att lundar och skogar af löfträd befrämja regnmängden och derigenom nära källor och floder; men det är mindre bekant, att barrträden frambringa en alldeles motsatt verkan. Följande faktum tyckes emellertid bevisa, att det är tallet, och de, som ega ödemarker, torde med nöje taga del deraf. Skogen vid S:t Armand, som ligger norr om Valenciennes och som utgör en areal af 1800 akres, kiselhaltig sand, blandad med en liten del lera, var förr betäckt af småbuskar och hopkrympta ekoch björkträdsamt var mycket besökt at morkullor. År 1843 utrotade man dessa buskar, som ej inbringade något, och planterade i stället skottska furuträd (Pinus sylvestris), som växte bra och nu äro stora träd samt en prydnad för landet. Men, då de vexte till, gjorde man den upptäckt, att de sumpiga ställena blefvo torra, och morkullorna lemnade trakten och att 2 å 3 källor och en liten bäck, som hade gått igenom buskskogen, slutligen alldeles försvunnit. Detta väckte allmän förvåning och forstembetsmänren iörsökte upptäcka orsaken härtill. De gräfde i källornas läge grafvar, som voro 6 fot djupa, och företogo lorrningar till ett ännu större djup. I grafvarne fann man icke ett spår af vatten, men man såg att såväl furornas som de förut på stället varande ekarnes och björkarnes rötter hade nedträngt 6 fot eller mera i jorden. Vid borrningen upptäckte man två lägre likgande vattenlag, hvaraf det ena var temligt betydligt. Man slöt nu af det erhållna resultatet, att detta