om bomullskrut. Det är nu inemot ett fjerdedels sekel sedan bomullskrutet blef upptäckt. Många torde ännu erinra sig det oerhörda uppseende, som upptäckter häraf framkallade, och huru det förespåddes, att vårt gamla krut skulle komma att bli alldeles utträngdt. Emellertid syntes det nya krutet icke till fullo motsvara de gjorda förväntningarna, och till följd deraf inträdde också snart en stiltje i den allmänna hänryckniogen. Men alltsedan den dag, då bomullskrutet blef upptäckt, har man aldrig hvilat med att söka förbättra tillverkningen deraf Härvid har synnerligen i Österrike den största ibärdighet utvecklats för lösande af det föresatta problemet. Vi vilja här nedan meddela några at de vigtiga rön, hvartill man kommit i afseende å bomullskrut. Bland annat skola vi derat finna, huru vanskligt, om icke omöjligt, det är att förbäs den framtid, som en ny upptäckt kan inneära. Under ledning af kemisten Abel ha talrika försök blifvit anställda i Woolwich för utrönande af de vilkor, hvarunder bomullskrut undergår förändring. — Beredt efter von Lenks anvisning, har det i 31 år varit utsatt för ljusets inverkan, utan att undergå minsta förändring. Äfvenledes har det erfarit ganska obetydligt inflytande genom att längre tid ha varit utsatt för en temperatur, vida öfverstigande tropisk värme. Fullkomligt rent bomuilskrut emotstår godt en temperatur, närmande sig 100 gr. Det är ganska märkvärdigt, att tillsats af 1 proc. soda meddelar åt bomullskrutet förmågan att emotstå förändring vid en temperatur, som annars skulle inleda växttråden i sönderdelning. Vattenhalt i bomullskrut verkar derhän, att det icke är explosift; denna kan således vara till ett skydd emot inträffande af olyckshändelse. Också borde det i detta tillstånd förvaras och transporteras till aflägsna ställen. Redan fuktig luft är tillräcklig att skydda bomullskrutet emot all förändring vid hög temperatur. Fuktigt bomullskrut kan i slutet rum länge utsättas för 100 gr. utan att sönderdelas. Bomullskrutet besitter en märkvärdig egenskap, men som man först nyligen bar lärt känna. Det har nemligen blifvet funnet, att dess verkan högst betydligt förökas, då det exploderar genom stöt. För att försätta det i explosion, användes en knallsats. Våldsamheten af sålunda exploderande bomullskrut öfverträffar ojemförligt den, som man förut varit i stånd till att dermed erhålla. Detta är en särdeles vigtig upptäckt, och icke osannolikt är, att den skall komma att höja bomullskrutet till jemgodhet med de kraftigaste krutsorter. De resultat, som man vid grufbrytning vunnit med bomullskrut, kunna och anses jemförliga med