Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 2

höjande, och som sjelfva hans kärlek hade någonting sultanlikt och nedlåtande med sig, behöll jag denna tanke för mig sjelf och gjorde mina anmärkningar i tysthet. Med allt detta, vare hans fel hvilka som helst, lefde han dock endast för henne. Och i hans öga, der kärlek och stolthet täflade — Hans mörka, djupt liggande öga, låg en förtrollning, Som de som älska och hafva varit älskade kunna omtala. XXIV KAP. En burgundisk vinbergning. Den rika hösten mognar och astager, och dablierna stå alla i blomma, då Jag en morgon väckes straxt efter soluppgåängen af ett förvirradt sorl af muntra röster, ett besynnerligt skramlande och rullande ljud på gården och ett ihällande hamrande, som klingar liksom metall på metall. Sedan jag en stund halfvaken legat och lyssnat, är jag just färdig att åter inslumra, då Marguerite rusar in i rummet, klappande i händerna och skakande på lockarna som en liten vild Bacchante. — 0, mademoiselle, kära mademoiselle! Tunnbindarne äro komna, och alla faten äro ute, och de hålla på att göra ren pressen och skura drufkorgarna, och vinbergningen skall börja i morgon! Jag är uppe på ögonblicket och nästan lika lifvad som hon sjelf. Vinbergningen! Det ligger en berusning i blotta namnet. Jag hade nästan börjat tro, att den aldrig skulle komma; ty det är nu andra veckan