Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 1

— Ja. — Dörren öppnades hastigt, och monieur gaf mig ett tecken att stiga in. Jag vekade och drog mig tillbaka; men han stampade otåligt och såg så uppskakad ut, att jag lydde. Så snart jag väl kommit n, vred han åter om nyckeln. — Nå, sade han brådskande, — hvad vill ni? Hvad står på? Hvarföre är jag esterskickad? Hvem är här, och hvarom är det fråga? — Mr Charles är här, — svarade jag. Han har fått ett bref... — Ett bref! — inföll monsieur, bitande på naglarne i häftigheten af sin rörelse. Ett bref — hvad? Godt, jag skref det ju icke. Hvad angår hans bref mig? Låt dem uppgöra det sig emellan! Jag vill icke ha någonting att göra dermed. — Men ni har någonting att göra dermed, sir, — yrkade jag, och Mr Charles — — Jag vill icke gå. Jag hatar gräl, och jag hatar uppträden, och jag är fast besluten, att icke låta sönderslita mina nerver för någon. Jag vet hurudan Charles är, då han är retad. Jag ville lika gerna möta en bengalisk tiger. Och han gick fram och tillbaka, satte sig ned, steg upp och gnuggade händerna femtio gånger i minuten. — I sanning, sade jag, ur stånd att låta bli att småle, — ni har ingenting att frukta af Mr Charles. Han var fullkomligt lugn, då jag lemnade rummet, och Marguerite . . . — Stackars Marguerite! stackars Marguerite! — utropade monsieur, smått qvidande. — Jag önskar endast se henne lycklig. Om hon föredrager mr Hamel, måste hon gifta sig med mr Hamel. Na