Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1869, sida 2

säger sanningen, skall jag ropa på monsieur Delahaye. Hvad heter du? — Pierre. — Och hvad mer än Pierre? — Pichat, ma mselle. — Pichat! upprepade jag. — Jag har bestämdt hört det namnet förr. Hvar bor du? — I Chålons, mamselle. — Pichat — Chålons! Jag kunde ej reda det, utan gick tillbaka till min första fråga och sade: — Hör på, Pierre Pichat, om du inte genast bekänner allt, skall jag öfverlemna dig i monsieur Delahayes händer, och han skall öfverlemna dig ät Claude, och du skall bli dugtigt genompiskad. Svara mig genast, sir, och tillstå hvarföre du gömde dig i buskarne? Han blef så förskräckt af dessa hotelser, (i synnerhet då jag nämnde Claude) att han brast i tårar och lofvade säga allt. — Jag — jag kom inte för egen räkning, ma mselle, stammade han. — Jag — blef skickad, mamselle — det blef jag verkligen! Var så god och låt mig gå, och ropa inte på farbror Claude! — Farbror Claude! upprepade jag. — Jaså. Nu skall det ej bli svårt att få veta hvem du är, eller hvem som skickade dig. Kom med mig genast. — O, nej — nej! ropade han i högsta förskräckelse. — Var så god och låt mig gå! Def var mr Hamel, som skickade mig. ja Mr Hamel — farbror Claude — Pichat, upprepade jag, genomgående allt hvad jag kunde upptänka till hjelp i denna hemlighet. — Jaså, du är son till mr Gautiers stalldräng — din mor bor i tor