dafva hunnit samma mål på den korta tiden af 1 imma och ungefär 10 sekunder. Att, detta oakadt, ,Dagmar endast erhöll andra priset, härleler sig af denna båts större drägtighet. Af öfriga till denna atdelning hörande båtar nann skonerten Kasper målet på en tid af ungeär 1 timma och 13 minuter. För , Mathilda rfordrades 1 timma 8 minuter; för ,, Nornan 1 imma 10 minuter samt för ,,Brenda 1 timma 9 ninuter. De två öfriga prisen, afsedda för båtar af minIre storleken, tillerkändes det första åt kuttern Hebe, som eges af kammerherren af Petersens, amt det andra åt loggerten ,,Elvira, tillhörande oktryckaren Nyman. I samma täfling deltogo för frigt kuttrarna ,Sirga, ,Falken, , Mary och Amandam. fl. Efter slutad täfling, hvilken med lifligt intresse öljdes af en stor mängd åskådare, som medföljt ingfartygen Sundsvall, ,Vingåker, Strömma anal m. fl., anträdde eskadern äterfärden mot utvudstaden. Vid södra Granholmen hitom Vaxtlm lade fartygen i land, hvarefter middag inogs samt priserna utdelades. I skymningen gjordes åter uppbrott, hvarvid arkosterna, en del utsirade med kulörta lyktor, ogserades af ångaren ,Färdig. Under färden ippkastades från kuttrarna raketer samt en mängd undra fyrverkeripjeser, hvilka från de rikt illumilerade stränderna lifligt besvarades. Företrädesvis utmärkte sig för rikedom och prakt i anordningarne lägenheten Ellensvik på södra sidan samt Fjäderholmarne och Blockhusudden. Eskadern iterkom till hufvudstaden kl. omkr. 11 e. m. — Drunknad. I Lördags afton klockan omkring 11 föll en person i Norrström från den nya gångbron bredvid jernvägsbanken och omkom, oaktadt personer till och med i båt voro i närheten och sökte lemna all den bjelp de kunde. Hvem den omkomne var är okändt, emedan liket ännu i Sönd. afton ej blifvit tillrättafunnet. Deticke minst sorgliga är att denna olyckshändelse förorsakats genom försummelse af brovakten. Svängbron skulle nemligen vid den tiden ha varit öppnad, för att genomsläppa ångfartyget ,Stäket, och hade vaktaren glömt att, såsom eljest vid dylika tillfällen, stänga vägen, hvarför vandraren utan aning om faren störtade ned i broöppningen. I polisen har blifvit anmäldt, att en skomakaregesäll Frans Emil Håkansson sedan i Lördags varit saknad i sin bostad, hvarför man gissar, att det är han, som på detta sätt funnit döden. Som sagdt, saknar man dock i detta fall ännu visshet. — Olyckshändelse. I Fredags på morgonen tilldrog sig, berättar Aftonbladet, den olyckshändelsen vid den under byggnad varande hvitbetssockerfabriken på Kungsholmen, att en verkmästare E. A. Dahlgren nedföll från en ställning, der han var sysselsatt med uppmätning, och skadade sig så illa, att han, efter att ha blifvit afförd till lasarettet, dog ett par timmar derefter, Mannen som gjordt sig känd för arbetsamhet och ordentlighet, efterlemnar hustru och flera barn. — Öfversvämning. Från Kansas i Nordamerika berättas, att en koloni svenskar, uppgående till nära 200 familjer, köpt land 112 engelska mil norr om S:t Mary Mission, Kansas. Deremot skola 20 svenskar hafva drunknat vid en förfärlig öfversvämning derstädes. Om denna olyckshändelse berättar en amerikansk tidning följande: Den 24 Juni på morgonen började det att regna, utan att; någon fästade synnerlig uppmärksamhet dervid; på e. m. kl. 5 regnade det ungefärligen en qvart i riktiga strömmar. Kl. 9 börjades nederbörden återigen och höll i till Fredags morgon. Omkring kl. 8 kom underrättelsen att jernvägsbryggan öfver Lyon Creck blifvit bortryckt. Vid elfvatiden kom en förfärlig öfversvämning. Män, qvinnor och barn klängde med förtviflan fast vid träd, på hvilka de räddat sig; bryggor, hus och kreatur rycktes bort af den rasande strömmen. Uppståndelsen i Junction City var oerhörd. Nästan alla båtar voro bortförda af strömmen, så att räddningsmedlen blefvo ganska inskränkta. Det arma folkets lidanden måste varit förfärliga. Sorgligast var dock familjen Brimboughs öde. Denna samilj bestod af modern och 4 barn, en 17-årig dotter, två söner om 11 och 15 år och ett barn om 6 månader. Deras hus bortrycktes af strömmen och sönderföll i två delar; på den ena förblef modren med det yngsta barnet och sin dotter, på den andra de två bröderna. Dessa besynnerliga sottor fastnade i ett träd blott få fot från land. Personer, hvilka ej kunna nog belönas för deras sjelfuppoffring, ty hvarje räddningsförsök var förenadt med lifsfara, bundo hastigt ihop en flotte och lagade sig till att rädda de i nöd stadda. Modren och äldste sonen bragtes lyckligt i land. En hr Bostick visade dervid öfvermenskligt mod och dödsförakt. Gång på gång kastade han sig i den rasande floden, som flera gåuger hotade att uppsluka honom. Sedan han bragt fru Brimboug och hennes äldste son i land, försökte han rädda de sandre; men trots alla ansträngningar drunknaddottren och sonen. Bostick höll spädbarnet i sins armar, men kunde ej föra det i land, och det ble honom intet annat öfrigt, än att fästa det, ombun det med ett kläde, i ett träd. Der hängde de arma barnet i 5 timmar, skrikande och klagand jemmerligt, under det de starke männen på stran den icke kunde göra något för dess räddning Slutligen uthärdade Bostick icke längre modren och barnets veklagan, utan störtade åter i flode: sam till barnet, band det fast vid sin rygg oc förde det i land. Ånnu andra fall ur dödsfara omtalas, En hel familj räddades i sista ögor blicket, just då den flytt upp på taket af hus för att undgå den härjande floden. (Dag. Nyh.)