XXI KapPrasslandet bland lagerträden. — Iror ni verkligen, att han skall otanna borta för alltid mademoiselle? — För alltid är ett starkt uttryck, cherie, svarade jag allvarligt, — men jag fruktar verkligen, att det skall dröja länge, innan vi få återse din kusin, Och derpå berättade jag för henne bukettens öde. Vi promenerade på mellersta gången, väntande på frukost-klockan. Morgonen var, som vanligt, strålande vacker — vi hade nu i sju eller åtta veckor haft en himmel utan moln, och drufvorna mognade med stora steg. Långsamt gående fram och tillbaka, talade vi om förra aftonens händelser utan annat atbrott än gräshoppornas gälla surrande. Marguerite åhörde mig wundåsx tystnad,