Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1869, sida 1

besök deremot lika flitiga och underhållande som förut. Han hade alltid någonting att berätta eller medföra. Än var det en py bok af Sand eller Lamartine, eller en utländsk växt, som han enkom uppdragit åt madame, eller den sista recensionen af en ny opera till monsicur, eller en sång, som han sjelf komponerat och önskade underkasta vår kritik. Den afton, om hvilken jag nu går att tala, hade han tagit med sig ett litet, men dyrbart häfte gravyrer och kopparstick och under det Marguerite förtjust vände om bladen, hängde han öfver ryggen af hennes stol och gjorde anmärkningar öfver hvar och cn. förtjusande hufvud, sade han, — ir graveradt af Bartolozzi, efter en målning af Angelica Kaufmann. Skulle man kunna tro, att blotta punkter och linier kunna frambringa sådan effekt? Hur skuggorna mörkna och sedan åter smälta till halfdager! Blomningen tyckes hvila på denna kind, och man kan nästan sc andedrägten, som skiljer hennes läppar! —Det är verkligen mycket vackert, mumlade Marguerite. — Och detta — detta är säkert en scen i Venedig? — Ja, en vy af Mocenigopalatset, tecknad af Prout. Här utförde lord Byron några af sina mest excentriska bedrifter. Mer än en gång, då han återvände från någon väns eller grannes pajats, har man sett honom kasta sig i kanalen och simma till sin egen dörr — bland till och med nattetid, med en lykta i ena handen att lysa honom på hans väg öfver vattnet. — Hur djerft!